Herr talman! Jag vill precisera det Tuve Skånberg
sade. Jag är inte beredd till en ändring av 22-
veckorsgränsen med mindre än att jag får underlaget
från Statens medicinsk-etiska råd om hur det ser ut
och vad man kan göra. Man måste veta vad man gör
med dessa väldigt svåra fall.
Vi har sådana här krockar. Vi har väldigt mycket i
riksdagen diskuterat barnpornografi och dess relation
till tryckfriheten osv. Här har vi en annan diskussion
om att hålla inne med information. Inom hälso- och
sjukvården har patienten rätt till full information om
sitt tillstånd och autonomi i bestämmandet.
Då kommer vi in på frågan om könsbestämning.
Det är återigen en sådan krock. Det är väl också nå-
gonting för Statens medicinsk-etiska råd att gå vidare
med. Jag är helt på socialministerns linje. Jag har
samma uppfattning om just den delen.
När vi kommer in på abortfrågan är det väldigt
viktigt att det par som beslutar sig för abort gör det
mot bakgrund av en bra kunskapsbas. Om paret be-
stämmer sig för att föda ett funktionshindrat barn
måste de veta vad det innebär för deras liv och lever-
ne.
Det är där jag kommer in på den debatt vi hade
förut. Hade vi det ideala samhället att föräldrarna
skulle kunna leva ett normalt liv med ett svårt funk-
tionshindrat barn blir beslutet mycket lättare att ta än
som det är i dag när livet ter sig väldigt tungt för dem.
De behöver kämpa väldigt hårt för att få hjälp och
stöd för att klara vardagen, att kunna ställa upp för
syskonen och kunna ha en bit privatliv.
Därför länkar de här två debatterna ihop. Det gäl-
ler debatten om hur vi sörjer för funktionshindrade,
vår syn på funktionshinder och den debatt som vi har
just nu om aborterna.