Herr talman! Först vill jag hälsa Barbro Wester-
holm välkommen i debatten. Det är välkommet att
hon har velat ta sig tid att vara med också i den här
debatten en sen fredagseftermiddag och också tillfört
goda synpunkter. Vi har under åren debatterat sinse-
mellan och inte i alla frågor haft samma uppfattning.
Men här närmar vi oss en samsyn.
Jag är tacksam för preciseringen när det gäller
statistik som Barbro Westerholm nyss gav här i talar-
stolen. Bakgrunden är en debatt i Svenska Dagbladet
där Barbro Westerholm inte hade funnit att några av
de sena aborterna skett av annat än mycket grava
medicinska indikationer men där i själva verket 40 %
hade utförts på helt friska foster. Det är vi överens om
nu, och det är bra.
Vi hade också en debatt i dag på morgonen i TV.
Där kunde vi skiljas åt och säga att Barbro Wester-
holm precis som jag inte tycker att man skall ha ab-
orter under hela graviditeten, vill ha en överprövning
av de sena aborterna och också vill ändra tidsgränser-
na, någonting som också har kommit fram i den här
debatten. Då kan man väl säga att från höger till
vänster, om jag lite slarvigt får använda det uttrycket,
råder det en samsyn om att det nu är dags att ändra
praxis.
Det handlar inte, socialministern, om en lagänd-
ring. Det behöver inte gå över riksdagens bord, utan
det är en praxisändring. Man definierar barn tidigare
än vad som har skett hittills och ger också Rättsliga
rådet direktiven att man inte får bevilja aborter senare
än förslagsvis vecka 20 eller vecka 18, vilken avväg-
ning man nu gör.
Nu har jag naturligtvis förståelse för att socialmi-
nistern vill invänta Statens medicinsk-etiska råd. Det
vore konstigt annars. Men kan socialministern ha en
åsikt om könsaborterna, trots att han inte vill ändra
någon lag? Han säger att det offentliga Sverige inte
kan ställa upp på könsaborter. Då kanske man också
kan begära av den som har makt att ge en praxisänd-
ring att han har en åsikt om de sena aborterna där det
går att rädda barnen samtidigt som de aborteras.
Jag efterlyser återigen att socialministern ger en
indikation på att det faktiskt från det offentliga Sveri-
ge, som han har möjlighet att uttolka, finns en samsyn
om att det aldrig får vara så barn som kunde räddas
blir aborterade och kan överleva utanför kvinnans
kropp. Professor emeritus Marc Bygdeman, som
tidigare har blivit citerad, har sagt att livsdugligheten
beror på läkarens kompetens. I dag har läkarnas kom-
petens blivit mycket bättre. Den medicinska situatio-
nen har förändrats. Därför måste också praxis föränd-
ras.