Herr talman! Regeringen försöker i andra sam-
manhang, i både nationell och internationell debatt,
framstå såsom varande en stor värnare av jämställd-
hetsperspektivet, dock icke på detta område. Här
säger man att oberoende av om det är moraliskt för-
kastligt och på alla sätt en provokation är vi ändå inte
beredda att ändra lagstiftningen så att vi kan undvika
flickaborter, som är ett klart brott mot jämställdheten.
Vad säger egentligen Ulrica Messing om detta?
Abort är vidare i sig en mycket stor och svår mo-
ralisk-etisk fråga, men det här tycker jag är direkt
stötande. Här kommer uppenbarligen två olika synsätt
fram. Man vill inte ha en normbildning i samhället
som gör att man kan undvika den här typen av abor-
ter. Däremot är man beredd att göra det på ett annat
område, och det gäller lagförändringar angående
könsstympning, som är en fråga av minst samma
dimension, en fråga om jämställdhet och en moralisk
och kulturell provokation som vi inte accepterar.
Men här är socialministern beredd att säga att
majoriteten, de som sköter sig, självfallet skall få
tillgång till information. Jag menar att ett samhälle
måste vara berett att skydda de svagaste, de mest
utsatta, och låta det vara viktigare än majoritetens
intressen i vissa fall, framför allt när det gäller mora-
lisk-etiska frågor.
Jag tror kanske att socialministern delar mina vär-
deringar men inte vill stöta sig majoriteten, eller vad
man skall kalla det för. Ändå tyder SIFO-
undersökningen på att socialministern skulle ha
svenska folket med sig på att göra denna lagföränd-
ring att man inte skall få reda på könets bestämning
före vecka 25. Det finns en majoritet.
Värderingarna är klara, moralen är klar och etiken
är klar. Det är egentligen bara att gå upp i talarstolen
och säga: Det här skall jag överväga. Jag skall åter-
komma och försöka se om vi inte kan göra en föränd-
ring i lagstiftningen.