Fru talman! Miljöförstöringen och slöseriet med
naturresurserna är nu de allvarligaste hoten mot
mänsklighetens framtid. Vi har i stor utsträckning
köpt vår materiella standard på kredit i form av en
miljöskuld -- den miljöförstöring och det slöseri
med naturresurser som vi har gjort oss skyldiga till.
Alla andra framsteg -- kulturella, sociala osv. -- blir
helt ointressanta om vi har köpt vår materiella
standrad till priset av en miljö där mänskligheten
inte längre kan överleva. Det är inte rätt av oss att
lasta över också miljöskulden på kommande
generationer.
Detta resulterar i konstaterandet att den viktigaste
uppgiften för oss alla är att bekämpa
miljöförstöring och hushålla med naturresurser.
Där har självfallet vi politiker ett särskilt ansvar.
Därför noterar jag med stor tillfredsställelse den
uppslutning som nu finns kring användningen av
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Det är
bråttom. Vi kan inte vänta med att använda något
av alla de styr medel som vi har till förfogande i
miljöpolitiken.
Det var redan i mitten på 1960-talet som professor
Erik Dahmén myntade uttrycket ''Sätt pris på
miljön''. Det har vi politiker ännu inte vågat göra.
Det handlar om politiskt mod -- att våga sätta ett
pris på det som är så väldigt svårt att sätta pris på.
Det kanske bästa styrmedel vi har i miljöpolitiken
är vårt samhällsekonomiska system, dvs. den
ramhushållning vi har i detta land. Den
kännetecknas av att vi politiker sätter upp ramarna
inom vilka ekonomisk verksamhet skall bedrivas.
De ramarna skall utformas så, att de i första hand
tar hänsyn till miljön och till hushållningen med
naturresurserna. Rätt utformade ramar innebär att
företagsekonomisk lönsamhet och
samhällsekonomisk lönamhet sammanfaller.
Den styrmedelsarsenal vi har omfattar mycket mer
än ekonomiska styrmedel. Det är lagstiftning,
reglering, tillståndsgivning, forskning, teknisk
utveckling, information osv. Det är viktigt att dessa
styrmedel är samstämda, så att resultatet blir
harmoniskt. Jag vill gärna använda uttrycket
styrinstrument i stället för styrmedel så att det leder
tanken till en symfoniorkester.
Ekonomiska styrmedel består av många olika
inslag: skatter, avgifter, subventioner och
utsläppsrätt, för att ta ett av de exempel som
finansministern nämnde i sitt interpellationssvar.
De ekonomiska styrmedlen är särskilt bra mot
diffusa utsläpp, därför att precisionen i de
ekonomiska styrmedlen inte är lika stor som
precisionen i t.ex. lagstiftning, reglering och
tillståndsgivning. Men eftersom de största
miljöproblemen i dag härrör just från de diffusa
utsläppen blir ekonomiska styrmedel alltmer
aktuella.
Återanvändning är ett bra sätt att hushålla med
resurser. Det kan finnas anledning att vi
återanvänder en del av de många
utredningsresultat som föreligger och de initiativ
som har tagits tidigare. Jag har en ganska märklig
parlamentarisk bakgrund och fanns med redan
1968. Jag skrev då en motion om användning av
skattesystemet som miljöpolitiskt instrument. I den
motionen stod att ett sätt att angripa
miljöförstöringen som ännu inte använts är att
utnyttja skattesystemet som miljöpolitiskt
instrument. Vidare stod där: ''Enligt vår
uppfattning är miljöproblemen nu så allvarliga att
tiden är mogen att använda skattesystemet i
kampen mot de allvarligaste föroreningarna''. Ett
av förslagen i motionen var att en utredning skulle
tillsättas om revision av skattesystemet i detta syfte.
Det blev så småningom också en utredning om
miljövårdens kostnader, i början av 1970-talet. Jag
skulle vilja rekommendera återanvändning av
mycket av det förnämliga material som togs fram av
den utredningen. Jag var dock inte helt nöjd med
allt. 1974 var jag tvungen att skriva en reservation
till ett delbetänkande. Där står det: ''I en aktiv
miljöpolitik måste olika styrmedel, såväl
administrativa som ekonomiska, utnyttjas
odogmatiskt. Allmänt sett måste sålunda
beskattningen av produktionen alltmer inriktas på
knappa resurser såsom energi och råvaror samt på
miljöbelastningen och därmed minska efterfrågan
på sådana faktorer. Inom ramen för en oförändrad
total skattebelastning kan då t.ex. löneskatten
reduceras vilket ökar efterfrågan på arbetskraft.''
Fru talman! Det finns anledning att konstatera att
det här har gjorts många utredningar och att
samstämmigheten över partigränserna nu är
mycket stor. Det finns anledning att gå från ord till
handling. Vi skall då ha klart för oss att kraven på
precision inte är så höga när det gäller ekonomiska
styrmedel, därför att styrmedlen som sådana inte
har någon hög precision. Det betyder att vi inte kan
vänta. Vi måste gå från ord till handling när det
gäller att tillämpa ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken. Jag hälsar med tillfredsställelse den
syn som finansministern visar i
interpellationssvaret. Jag kan konstatera att
företrädaren Gunnar Sträng i en
interpellationsdebatt 1967 inte visade samma
förståelse.