Fru talman! Jag förstår mycket väl att
finansministern anser att ett regeringsskifte inte är
till fördel för någonting här i landet. Jag tror nog
det motsatta. Vi kommer nog inte i dag längre på
den punkten.
Vad jag ville framhålla var att det vid ett
regeringsskifte alltid finns en risk för att pågående
utredningsarbete tappar tempo. Det kan vi väl ändå
vara överens om, finansministern?
Om regeringen nu föreslår konkreta detaljer i den
här frågan, finns nu ett gyllene tillfälle att få
acceptans för detta. Detta gäller dels inom själva
regeringen -- efter vad jag har förstått av alla
uttalanden finns det icke någon av finansministerns
regeringskolleger som skulle motsätta sig detta.
Dessutom skulle detta mötas av en applåderande
opposition. Vad är mera gynnsamt?
Jag inbillar mig inte att man kan uppnå oförenliga
eller antagonistiska mål med samma medel. Men i
fråga om mål som till en del sammanfaller kan man
naturligtvis hitta konstruktioner som gynnar båda.
Man behöver inte ha som ambition att lösa allt.
Man kan vara tillfreds med att man angriper ett
problem och inser att det går i en positiv riktning.
Precis som Sören Norrby sade är det klart att en
sänkning av priset på arbete enligt gängse
ekonomisk teori kommer att innebära att
efterfrågan på arbete också ökar. Det är det jag
menar.
Från oppositionens sida vill vi gärna ha förslag.
Saknar regeringen idéer och förslag, finns en del att
hämta hos oppositionen. Det är bara att sätta i
gång. Vi kommer därmed att kunna lägga en bit
bakom oss. Det är också väldigt viktigt för
framtidstron och för att -- som jag nämnde i mitt
tidigare inlägg -- omgivningen skall veta i vilken
riktning utvecklingen går, eftersom man inrättar sig
efter det som framöver kommer att bli en gängse
kultur.
Även om det är fråga om små och i ett större
sammanhang kanske inte särskilt långtgående
detaljer, är det ändå en signal. Sådana signaler är
viktigare än att vi säger att vi nu skall sätta oss ner
och prata om något som vi i stort sett är överens
om.