Fru talman! Jag vill tala om bensinskatten,
finansministern. Det finns inte ett möte i mitt partis
organisationer där denna fråga inte diskuteras. Jag
möter rasande miljövänner och rasande
glesbygdsbor, och debatten böljar. Med viss
matthet konstaterar jag: Nej, skall jag debattera
detta med Anne Wibble också.
Vi har här en klassisk målkonflikt. I regeringens
förslag fanns en ekonomisk politik som på intet vis
gav någon möjlighet att tillgodose dem som skulle
drabbas av en höjd bensinskatt. Målkonflikten gav
utslaget att vi röstade som vi gjorde. Konstigare än
så är det inte. Om regeringen kommer med förslag
där det finns en annan syn på hur vi skall
kompensera dem som har det sämst ställt i
samhället och dem som bor i områden som drabbas
orättfärdigt tror jag att vi kommer att få en annan
debatt. Det går inte att komma längre i den frågan
i dag.
När det gäller möjligheterna att säkerställa
skatteintäkter är det naturligtvis litet märkligt att
en regering som har gått till val på att skatterna
skall sänkas är alltför orolig på den punkten. Jag
betvivlar inte att Anne Wibble och Bo Lundgren
kommer att vara mycket idérika i fortsättningen.
Skulle Anne Wibble och Bo Lundgren sitta kvar i
regeringen även i höst -- jag kan tänka tanken även
om jag inte gillar den -- är jag mycket
förtröstansfull så till vida att det icke kommer att
saknas uppslag när det gäller att ta ut skatter.
Problemet ligger inte på det planet.
Det är en fråga om vilken inriktning vi totalt sett vill
ha av ekonomin. I ett läge där alla -- praktiskt taget
samtliga politiskt aktiva alltifrån miljörörelsen till
dem som i andra sammanhang inte bryr sig ett dyft
om detta -- är överens om att förändringar bör
komma nu, välkomnas varje förslag till
skatteväxling. Börja nu! Kom med ett konkret
förslag. Det kommer att gå igenom i riksdagen.