Fru talman! En av vårt samhälles viktigaste
ödesfrågor är att förändra livsstilen hos människor
över hela världen, så att mänskligheten inte
utnyttjar naturen mer än vad naturen långsiktigt
tål.
Från liberal utgångspunkt är troligen den mest
värdefulla insats vi kan göra för att uppnå detta att
utveckla och börja tillämpa ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. Därför är det mycket värdefullt att
finansplanen nu innehåller en grön bilaga.
Jag kan instämma i mycket av det som har sagts här
tidigare i dag. Jag tycker också att det är väldigt
värdefullt att man nämner det svenska deltagandet
i EU-samarbetet. Sverige kan säkert göra
utredningar som kan bidra till internationell
utveckling, både inom EU och inom Förenta
nationernas många olika organ.
Skatteväxling har blivit ett modeord, sägs det. Det
är väl bra att vi använder det ordet som symbol. Det
finns angivet i bilagan till budgetpropositionen att
grundtanken med skatteväxling är att uppnå två
mål: både en dämpning av miljöfarlig verksamhet
och sådant som kan ge effekt på sysselsättningen.
Det är ingen tvekan om att skattesystemet kan ha
en stor påverkan både på miljön och på
arbetslösheten. Dock blir jag en aning orolig över
en mening i bilagan. Man skriver att det inte är
självklart att dessa båda mål går att uppfylla
samtidigt.
Jag är övertygad om att de går att uppfylla samtidigt
om man gör en rätt utformad skatteväxling.
Självfallet måste den göras på rätt sätt. Det går
naturligtvis att göra saker på fel sätt också, så att
man inte uppnår målen. Meningen bekymrar mig
något, eftersom den tyder på en sådan tveksamhet.
Man säger att det inte är säkert att det går att uppnå
målen samtidigt.
Jag är också övertygad om att en eventuell
skatteväxling kan påverka de långsiktiga
investeringarna såväl inom industrin som inom
transportsektorn. Den påverkar balansen mellan
vägtrafik och järnvägstrafik såväl för gods som för
persontrafik. Den påverkar balansen mellan
kollektivtrafik och individuella resor. Det gläder
mig särskilt att finansministern aviserar en
modifiering av tjänstebilsbeskattningen och att den
skall kunna komma så snart att den träder i kraft
redan vid nästa årsskifte. Det är ju uppenbart
orimligt att marginalkostnaden i stort sett är noll för
privatresor med tjänstebil.
Självklart är det viktigt att man utreder noggrant,
men varje tidsfördröjning i en sådan här
grundläggande fråga påverkar både miljön och
sysselsättningen negativt. Därför ansluter jag mig
till de frågor som har ställts här, framför allt av
Stefan Attefall. När blir utredningarna klara? När
kommer det konkreta regeringsförslag? Går det
möjligen att påskynda dessa utredningar med
hänsyn till den grundläggande betydelse de har?
Även förväntningar om den framtida utvecklingen
påverkar självfallet besluten inom näringslivet. Här
har finansministern en viktig roll i att sända ut rätt
signaler till näringslivet.
Min fråga blir därför: Vilka råd vill finansministern
ge till dem som planerar och gör avvägningar som
gäller investeringar inom näringslivet?
Om man är klar över i vilken riktning man vill ändra
skattesystemet får man inte tveka om att påbörja
förändringarna, menar jag, även om man inte exakt
kan fastställa hur långt man vill gå. Det bör vara så,
att man parallellt bedriver ett grundläggande
vetenskapligt arbete. Man kan genomföra den
parlamentariska utredning som jag hälsar med
tillfredsställelse, men man måste ändå kunna agera
i den riktning man vill gå.
Jag undrar därför hur snart konkreta åtgärder
kommer att påbörjas på ett något så när
systematiskt och medvetet sätt. På sätt och vis kan
man väl ändå säga att skatteväxling har påbörjats.
Trenden har varit att minska arbetsgivaravgifter
och införa miljöskatter. Vi är egentligen i ett slags
process av skatteväxling redan nu.
När kommer konkreta och litet mer långsiktiga
planer så att man kan se att arbetet görs på ett
systematiskt och medvetet sätt och att det ger rätt
signaler till dem som planerar investeringar? Det
gäller faktiskt både näringslivet och statliga
investeringar inom framför allt trafiksektorn.