Fru talman! Jag delar finansministerns uppfattning
att det skulle vara ett ganska våghalsigt experiment
att nu byta regering, eftersom regeringen ändå har
kommit en bit på väg i detta arbete och det faktiskt
nu har hänt mer på den här fronten än vad det har
gjort på mycket länge. Det är nog ganska riktigt att
tala om ett trendbrott på det här området. Detta
gäller inte minst i fråga om synen på miljön och
arbetet för att förbättra miljön.
Margareta Winberg sade att skatteväxling är ett
modeord. Skall jag utnämna något modeord i det
här sammanhanget, är det kretslopp. Skatteväxling
är ett medel för att uppnå sådant som vi vill att ett
fungerande kretsloppssamhälle skall innehålla,
nämligen att de resurser som finns nyttjas på ett
riktigt sätt, att de återanvänds och att de
naturresurser som finns inte förbrukas utan brukas.
Jag delar också finansministerns uppfattning att det
faktiskt är ett bekymmer att få skattepengarna att
räcka. Det är naturligtvis på det sättet. Rent
matematiskt kan det bli ett bekymmer. Men det är
naturligtvis också ett bekymmer att inte göra
någonting, eftersom miljöförstöringen kostar
pengar. På sikt minskar miljöförstöringen även
statens inkomster, och framför allt minskar den den
resurs vi har att arbeta med. Därför är de här
åtgärderna nödvändiga, för att vi på sikt skall få en
bättre fungerande ekonomi. Vi får på detta sätt
också en stabilare ekonomi för samhället.
En annan sak som finansministern berörde i sitt
svar var tanken på att få fram den verkliga
kostnaden för en produkt. Det får man inte förrän
produkten också bär kostnaderna för den
förbrukning av ändliga resurser som nyttjandet av
produkten innebär och också den miljöförstöring
som produkten i sig ger. Jag är alldeles övertygad
om, att om kärnkraften skulle få betala sina
verkliga kostnader hade vi inte haft någon
kärnkraft. Jag är också övertygad om att väldigt
många saker som transporteras långa vägar skulle
få ett helt annat pris om man fick lov att betala den
verkliga kostnaden för transporterna. Det gäller
särskilt produkter som åker fram och tillbaka gång
på gång, vilket vi ser att en del gör. Styrmedlen är
alltså viktiga.
Jag skulle också vilja ställa ett par frågor till
finansministern om resonemanget kring
överflyttningsbara utsläppsrätter och handeln med
utsläppsrätter. Har vi de förutsättningarna i
Sverige? Är Sverige så stort, och har vi sådana
områden så att vi skulle kunna hantera det här?
Hur skulle vi kunna gå till väga för att skapa ett
system som samtidigt innebär en miljöförbättring?
Om vi bara handlar med utsläppsrätterna, får vi ju
ett status quo, och det kan vi inte vara nöjda med.