Herr talman! Allra först yrkar jag bifall till reser-
vation 3, som är gemensam för Folkpartiet, Centern
och kds. Där tas frågan om fastighetsöverlåtelser i
skärgården upp. Skärgårdens problem ökar ju, och allt
fler hus tas över av fritidsboende.
Vi säger i reservationen att vi vill att en utredning
kommer till stånd som skyndsamt kan se över pro-
blemen, vilka hopar sig för dem som är åretruntboen-
de i skärgården och för dem som försöker ha sin för-
värvsverksamhet där. Enbart höjningen av fastighets-
skatten innebär, som riksdagen nu säkerligen känner
till, att många tvingas lämna sina fastigheter. Vi vill
med nämnda reservation få till stånd ett tillkännagi-
vande till regeringen.
Herr talman! Jag övergår så till frågan om ersätt-
ning för rovdjursrivna renar. Detta betänkande hand-
lar om mer än frågan om ersättningen för rivna renar.
Det handlar nämligen också om att vi i Sverige måste
få till stånd en rovdjurspolitik som ser frågan i ett
längre perspektiv.
Därtill finns det i landet ett allmänt intresse för att
vi kan bevara den biologiska mångfalden. Från svensk
sida har vi också via Bernkonventionen 1983 klar-
gjort för omvärlden att vi vill behålla i vårt land varg,
björn, järv och lo samt kungsörn i så stora stammar att
de här djurens fortlevnad är utom all fara. Vi är inte
där ännu!
Bernkonventionens föreläggande att "vidtaga
lämpliga och nödvändiga åtgärder" måste rimligtvis
kunna innebära att staten minskar de mest uppenbara
konfliktorsakerna, eftersom konflikten i sig är ett hot
mot de aktuella djurarterna. En del av konfliktlös-
ningen består i att ersätta de förluster som de hotande
rovdjuren åstadkommer.
Herr talman! Det kan inte vara rimligt att en en-
skild näring, rennäringen, skall stå för större delen av
dessa kostnader och detta arbete. Renskötseln är den
mest traditionsbärande samiska näringen i dag. Tan-
ken med det nya ersättningssystemet var ju att det
skulle vara till fullo, dvs. att till rätta värdet ersätta
rennäringen för de förluster som rovdjuren orsakar.
Så blev det inte med det nya ersättningssystemet!
Då det nya förslaget lades fram valde regeringen
att kraftigt minska de budgeterade medlen för ersätt-
ning. När riksdagen förra våren behandlade förslaget
reserverade sig flera partier, däribland Folkpartiet.
Även den dåvarande utskottsmajoriteten insåg att
det givna anslaget kunde skapa problem och förutsatte
att i ett sådant läge skulle regeringen skyndsamt åter-
komma till riksdagen. Detta gjorde inte regeringen!
Det är därför nu nästan rörande att ta del av s-
gruppens särskilda yttrande i det här betänkandet om
att detta ändå skulle ske senare i år. Det säger man nu,
efter det att regeringen struntat i detta - trots uppma-
ningar om att den skall återkomma till riksdagen un-
der hösten!
Sametinget och Naturvårdsverket slog larm till re-
geringen. Men den 21 december 1995 avslog rege-
ringen begäran om ytterligare budgetmedel. Svenska
samernas riksförbund återkom i denna fråga med en
ny skrivelse den 12 januari 1996. Man erinrade då
regeringen om bostadsutskottets uppfattning - att
regeringen, om så ansågs erforderligt, skulle åter-
komma till riksdagen. Även Naturvårdsverket inkom
den 15 januari med en liknande skrivning i ersätt-
ningsfrågan. Ingenting hände från regeringens sida.
I bostadsutskottet började då en majoritet formera
sig som var starkt kritisk mot regeringen och mot att
Margareta Winberg inte åstadkommit ett förslag till
finansiering av det nya regelverket. S-ledamöterna,
som vi trodde skulle ställa upp på ett utskottsinitiativ,
valde att avvakta med sitt ställningstagande. Det var
först när övriga partier, alltifrån Moderaterna till
Vänsterpartiet, den 31 januari gick ut med ett press-
meddelande, där man sade att nu tar man ett utskott-
sinitiativ och kräver att regeringen lägger fram ett
förslag till lösning, som regeringen och Margareta
Winberg gjorde helt om.
Detta är bakgrunden till utskottsinitiativet, som
alltså har sin grund i att regeringen behandlat denna
fråga ansvarslöst.
Herr talman! Slutligen uttrycker jag min glädje
över att vi i utskottet har kunnat skapa en majoritet för
att sätta fart på regeringen.