Herr talman! Jag hoppas att vi kan vara överens
om att Sverige har ett internationellt ansvar när det
gäller biologisk mångfald, speciellt för de arter som är
mer eller mindre unika för våra förhållanden. En
sådan art är järv. Järven fanns inte tidigare med i EU:s
art- och habitatdirektiv, eftersom den bara finns här.
All verksamhet som vi bedriver i Sverige måste -
oavsett om det är fråga om boskapsskötsel i södra och
mellersta Sverige eller renskötsel i norra Sverige -
måste ta hänsyn till det som fanns här före oss, nämli-
gen rovdjuren. De har funnits här sedan tidigare. Ett
av problemen kanske är att mycket annat vilt har
försvunnit från fjälltrakterna. Det finns t.ex. inga
vildrenar kvar. Men för djurarter som har så liten
population som järven - knappt 200 individer - skulle
det naturligtvis vara helt förödande, både nationellt
och internationellt, om Sverige tillät jakt. Vi skulle
också få mycket svårt att internationellt framföra
synpunkter på hur man gör i andra länder där det finns
hotade arter, och det brukar Sverige faktiskt göra.
När det gäller just järven hoppas jag att vi kan
hitta ett ersättningssystem där man kompenserar de
samebyar som har mycket järv för förlusterna i sam-
band med kalvning. Ett samhälle som Sverige borde
verkligen ha råd att ha sådana ekonomiska kompen-
sationer att vi kan ha kvar järv. Det är ett ganska
lokalt problem, framför allt i Norrbotten.