Herr talman! Jag vill först ta upp det som Bengt-
Ola Ryttar nämnde om skärgårdssamhällena och den
reservation som vi är många om att stå bakom. Bengt-
Ola Ryttar säger att det inte behövs något tillkännagi-
vande eftersom regeringen arbetar med detta. Men det
är ju just det man behöver. Man behöver ett tillkän-
nagivande för att få regeringen att komma till skott.
Bengt-Ola Ryttar påpekade också att många försök
har gjorts tidigare, så det är faktiskt på tiden nu.
När det gäller res. 4, Miljöpartiets egen reserva-
tion angående vetorätt för Sametinget, räcker inte
naturresurslagen. Jag har en känsla av att Bengt-Ola
Ryttar trots allt skulle kunna hålla med mig om att
Sametinget, som vi har varit med om skapa, behöver
utökade befogenheter för att kunna fungera som ett
ting. Därför tycker jag att det är litet märkligt att man
inte ställer upp på detta.
När det sedan gäller själva huvudfrågan om er-
sättningen var det faktiskt så, Bengt-Ola Ryttar - jag
vet inte om Bengt-Ola Ryttar var med då - att jag
föreslog ett utskottsinitiativ varpå frågan bordlades.
Alla måste ha varit medvetna om att ett utskottsinitia-
tiv var på gång. Vad som sedan hände på Jokkmokks
marknad och vad jordbruksministern nämnde där
spelar ingen roll; vi hade redan kommit till skott inom
oppositionen. Vi hade redan formerat oss då och var
färdiga med vårt förslag.
Att tala om detta som en demonstration är mycket
märkligt. Det är ju faktiskt tvärtom ett sätt att tala om
att regeringen bör göra vad den är skyldig att göra.