Herr talman! Jag tänker säga några ord om den del
av betänkandet som behandlar den samiska minorite-
ten, deras villkor och problem.
I vår motion påpekar Vänsterpartiet att samebyn
är basen för den samiska verksamheten och därför
borde ges möjlighet att bedriva annan verksamhet än
renskötsel. Ett riksdagsbeslut från 70-talet slog fast att
samebyn endast får bedriva renskötsel som närings-
verksamhet. Turism, slöjd, jakt, fiske, m.m. måste
bedrivas i annan form, som bolag eller ekonomisk
förening. Detta förbud bör ändras och samerna bör få
bedriva kompletterande verksamheter i den form som
bäst passar dem.
Vi tar också upp fiskesamernas situation. Det är en
grupp samer vars huvudsakliga inkomst är fiske, men
som inte har rätt att tillhöra en sameby och därmed få
rätt till fiske och jakt på samebyns marker. Frågan har
stötts och blötts i flera utredningar som föreslagit att
fiskesamerna skulle få fiska på kronans mark i samma
omfattning som om de hade varit med i en sameby.
Några beslut har dock aldrig fattats i frågan.
Dock har nu fiskesamerna vissa möjligheter i och
med den nya ordningen från 1993, som tillåter andra
än samerna att jaga och fiska ovanför odlingsgränsen.
Där sägs att personer vars försörjning till stor del är
beroende av jakt och fiske skall ha företräde till rätten
och det skall dessutom vara kostnadsfritt. Faktum
kvarstår dock, fiskesamerna är både ekonomiskt och
rättsligt missgynnade jämfört med de renskötande
samerna, och detta bör ju rättas till.
Den utvidgning av fiske- och jakträtten till icke-
samer ovanför odlingsgränsen som blev möjlig efter
1993 ställer till problem om man skall utvidga same-
byns verksamhetsområde med t.ex. jakt och fiske.
Därför är en utvärdering av den utvidgade rätten till
jakt och fiske viktig, inte minst utifrån perspektivet att
samebyns verksamhetsområde kan vidgas framöver.
Sametinget, Jordbruksverket och Naturvårdsverket
skall göra utvärderingen. Sametinget skall utreda
samebyns verksamhetsområde och behörighetsregler
för att förhoppningsvis komma med förslag till rege-
ringen.
Eftersom utskottet i skrivningarna ställer sig posi-
tivt till att frågorna tas upp, vill jag inte föregripa
utredningsarbetet eller Sametingets arbete och avstod
därför i utskottet från att reservera mig till förmån för
Vänsterpartiets motioner.
Till sist vill jag ta upp frågan om samernas ersätt-
ning för rovdjursrivna renar. Den ram för 1996 där
man avsatt 14 miljoner kronor bygger på felaktiga
grunder och nonchalerar det nya system för ersättning
som gäller, nämligen att antalet rovdjur skall räknas.
Så sent som i december 1995 fastslog regeringen
efter en uppvaktning från samerna att det inte fanns
några mer pengar till detta ändamål och hänvisade till
EU-medel som kan komma att ställas till förfogande.
Samerna vände sig då till utskottet för att vi skulle
agera i frågan. Det vänder sig den socialdemokratiska
minoriteten emot i ett särskilt yttrande och menar att
utskottets initiativ är onödigt och demonstrativt.
Det tycker jag är ett märkligt agerande. Är det så
att riksdagen finner att inte regeringen sköter sina
åtaganden är det naturligtvis utskottets skyldighet och
rättighet att agera i frågan. Att sedan jordbruksminis-
tern efteråt åker till Jokkmokk och lovar saker ändrar
inte värdet av utskottets agerande.
Regeringen skulle naturligtvis ha kommit med ett
förslag till nytt anslag i tilläggspropositionen under
våren 1995 och därmed visat att man tagit det nya
ersättningssystemet på allvar och med respekt för den
överenskommelse som efter långt och mödosamt
arbete tagits fram av samerna i samarbete med Natur-
vårdsverket.
Det här handlar inte bara om samernas rättigheter,
utan i lika hög grad om rovdjurens framtid. Det
handlar om Sveriges trovärdighet som ett land där
rovdjuren har sin självklara plats och med en rovdjur-
spolitik som även lever upp till de EU-krav som ställs
när det gäller rovdjurens bevarande.
Hur stor den utökade ramen för 1996 bör vara
skall naturligtvis övervägas utifrån samernas och
Naturvårdsverkets syn på den här frågan. Den bör
också vara tillfällig till dess att alla oklarheter har
retts ut runt det nya ersättningssystemet.