Herr talman! Om vi inte vill ha döda skärgårds-
samhällen vintertid, om vi inte vill ha timer-samhällen
med programmerade lampor som tänds och släcks och
om vi i stället vill ha folk boende runt om, folk som
kan försörja sig - dvs. samhällen som lever, oavsett
årstid - måste vi gå in och politiskt styra de obalanser
som marknaden skapar.
Fritidsboendet dominerar redan och håller på att
helt ta över. Vi som bor i sådana samhällen känner
hotet och anser att det inte bara är ett lokalt eller regi-
onalt problem utan att det också är ett vitalt nationellt
intresse. En arbetsgrupp på Finansdepartementet skall
behandla frågan om fastighetstaxeringens konsekven-
ser i skärgården. Dessutom pågår en bostadspolitisk
utredning, där bl.a. jag själv sitter med. Till detta
kommer att Jordbruksverket skall lämna en komplet-
tering till utvärderingen av jordförvärvslagstiftningen.
Detta är gott och väl. Men ingen av dessa utredningar
kommer, såvitt jag förstår, att lämna förslag till åtgär-
der som berör bostads- och förvärvsmöjligheterna i de
mest utsatta samhällena. De kommer dock att utgöra
ett bra bakgrundsmaterial för en ny utredning. Därför
yrkar jag bifall till reservation 3, mom. 5.
Herr talman! I Miljöpartiets partimotion om sa-
merna poängterar vi vikten av att Sametingets befo-
genheter utökas. Om syftet med Sametinget skall vara
att samerna bättre skall kunna forma sin egen utveck-
ling måste tinget också få större inflytande över de
viktigaste frågorna, bl.a. frågor som rör markanvänd-
ningen inom renbetesområdet.
Samerna måste själva få vara med och besluta,
inte bara i sådana frågor som i snäv mening har en
knytning till traditionella samiska näringar som ren-
skötsel, jakt, fiske eller samisk kultur. Vi yrkar därför
i vår motion att Sametinget tillerkänns vetorätt när det
gäller exploatering av renbeteslanden. Jag är förvånad
över att inte fler partier delar den åsikten. Jag tror att
ett starkt sameting är en vinst för hela Sverige. Jag
yrkar således bifall till reservation 4, mom. 11.
Herr talman! Nu kommer jag till något som verk-
ligen är positivt, nämligen utskottsinitiativet. Flera har
före mig berört det ämnet.
Med Miljöpartiets förslag till utskottsinitiativ gavs
utrymme för en samling av hela oppositionen i bo-
stadsutskottet och till en gemensam skrivning, som
därmed nu är utskottets mening. Detta innebär i sig
allvarlig kritik mot regeringen och jordbruksminis-
tern, men det visar också att vårt parlamentariska
system fungerar.
Bakgrunden är följande - och den tål att upprepas:
När vi diskuterade frågan om ersättningar för
rovdjursrivna renar vid den här tiden förra året var
utskottet enigt i skrivningarna. Att regeringen skulle
återkomma med pengar, som byggde på det nya in-
venteringssystemet och därför mer motsvarade verk-
ligheten, tog vi alla för givet. Men så blev det ju inte.
Regeringen återkom inte i tilläggspropositionen och
inte heller vid något annat tillfälle under året. En helt
annan signal lämnades i stället i december 1995. Det
fanns inte några extra pengar och det skulle inte heller
bli några.
Att sätta ett tak på 14 miljoner kronor för 1996 var
inte bara verklighetsfrämmande utan det var också på
tvärs mot vårt eget riksdagsbeslut om hur ersättningen
skulle kopplas till det nya beräkningssättet som nu
hade börjat gälla. För övrigt hade Miljöpartiet i sin
budgetmotion föreslagit 20 miljoner kronor extra,
eftersom vi visste att detta skulle hända.
Eftersom regeringen inte återkom och höll fast vid
sitt tak för ersättningarna fanns det bara en sak att
göra, nämligen att föreslå ett utskottsinitiativ. Frågan
bordlades och under bordläggningstiden skrev, som
sagt, hela oppositionen ihop sig och kunde presentera
en gemensam skrivning till nästa utskottsmöte. Tyvärr
fick vi inte socialdemokraterna med oss. Jag tycker att
det är litet tråkigt att man förklarar att man ser detta
utskottsinitiativ mera som en demonstration av op-
positionen. Jag skulle snarare vilja vända på kakan
och säga att det var en demonstration av socialdemo-
kraterna att inte delta i detta initiativ.
Jordbruksministern lovade 10 miljoner kronor ex-
tra i ersättning i samband med ett besök på Jokk-
mokks marknad. Men riktigt så kan det väl ändå inte
gå till. Underlaget för ersättningen måste ju utgöras
av inventeringarna som skall göras under vårvintern
och av eventuella kompletteringar fram till sommaren.
Ersättningen måste vara helt beroende av vad man vid
dessa inventeringar, som givetvis också skall ingå i
ersättningen, kommer fram till. Att Naturvårdsverket
och Sametinget tillsammans arbetar med undersök-
ningarna är den bästa garanten för rättvisa. Även om
vi inte borde nämna belopp, så måste förmodligen
jordbruksministern åtminstone fördubbla sitt bud i
förslaget, detta för att komma i närheten av det pris
som våra stora rovdjur - björn, varg, lo, järv och
kungsörn - kommer att kosta. Rovdjursstammarna får
inte decimeras mer än vad som är absolut nödvändigt.
Naturvårdsverket har givit tillstånd till en starkt be-
gränsad skyddsjakt på lodjur och vi måste kanske
undantagsvis acceptera detta om koncentrationen blir
alldeles för stor inom vissa områden och om det inte
går att lösa på annat sätt. Men längre än så får vi inte
gå. Licensjakt skall över huvud taget inte komma på
tal. Detta vårt jättestora land har inte fler än kanske
25 björnar, lika många vargar, ca 200 järvar, möjligen
upp till 1 000 lodjur och 600 par kungsörnar. Skall vi
någonsin kunna försvara våra internationella överens-
kommelser om den biologiska mångfalden måste vi
klart hävda våra stora rovdjurs plats i Sveriges natur.
För övrigt kan man ifrågasätta om en sådan jakt stri-
der mot EU:s art- och habitatdirektiv, vilket kanske
andra än jag borde vara mer måna om att hävda.
Nu kommer alltså samerna att få sin rättmätiga er-
sättning. Regeringen har att återkomma till riksdagen
med nya anslag - förslagsanslag - i vår i tilläggspro-
positionen eller i en särskild proposition. Därmed har
vi tagit ansvar för vårt eget beslut om det nya beräk-
ningssättet, det som vi alla är överens om. Vart peng-
arna sedan skall tas ifrån är faktiskt regeringens pro-
blem. Vad jag nu innerligt hoppas är bara att detta är
en tillräcklig åtgärd för rädda de stora rovdjuren och
att samerna också kan få fortsätta sin viktiga rennä-
ring i en fjällnatur i ekologisk balans.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställanspunkt nr 12 i betänkandet.