Fru talman! Jag vill först tacka socialministern för
svaret. Det innehåller en i och för sig värdefull upp-
räkning av pågående insatser, olika utredningar och
studier som är aktuella på alkoholområdet, men det
var inte i första hand det som min fråga gällde, utan
den avsåg vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för
att även fortsättningsvis hävda den restriktiva svenska
alkoholpolitiken, i kombination med åtgärder för att
komma åt smuggling och hembränning.
Bakgrunden till min fråga är naturligtvis att jag
och många andra med mig upplever ett stort socialt
värde i en tydlig restriktiv alkoholpolitik.
Socialministern säger att vi skall behålla målet att
begränsa alkoholens skadeverkningar och minska
totalkonsumtionen men vidhåller samtidigt att han
kan tänka sig alkoholskattesänkningar samt lör-
dagsöppet på systemet. I detta sammanhang nämner
han inte försäljning av alkohol i livsmedelsbutiker.
Socialministerns budskap förefaller mig inte gå
riktigt ihop, och jag vet att jag delar den upplevelsen
med väldigt många andra. De åtgärder som socialmi-
nistern är inne på innebär ju att priserna kan sänkas
och tillgängligheten öka. Sambandet mellan sänkta
priser och ökad konsumtion respektive sambandet
mellan ökad tillgänglighet och ökad konsumtion är
mycket väl dokumenterade och befästa. Det behövs
knappast några fler studier av just de sambanden. De
har bl.a. slagits fast i ett flertal statliga utredningar.
Även om vi kringgärdar prissänkningar och ökad
tillgänglighet med aldrig så vackra ord om kamp mot
alkoholens skadeverkningar, är det just ökad total-
konsumtion och ökade skadeverkningar vi kommer
att få.
Lars Engqvists svar är i mitt tycke alltför defen-
sivt präglat. Det verkar som om vi nästan ödesbundet
går mot sänkta skatter och ökad tillgänglighet. Soci-
alministern konstaterar att vi är med i EU, och han
tycks mena att vi får acceptera konsekvenserna av
det.
Det är helt sant att vi är med i EU, men för min
del vägrar jag att tro att medlemskapet måste innebära
en kapitulation för marknaden och en harmonisering
med en alkoholpolitik i Europa som inte har varit mer
framgångsrik än den vi fört i Sverige. Att ge upp i
förtid och inte aktivt hävda den restriktiva alkoholpo-
litiken på alla väsentliga områden är, menar jag, ett
allvarligt politiskt misstag.
Före omröstningen om EU lät det väldigt mycket
annorlunda från EU-anhängarna i det nuvarande rege-
ringspartiet när vi diskuterade alkoholpolitik. Man
försäkrade väljarna och oss kritiker att det var först
när vi gick med i Europa, som man sade, som vi
skulle kunna påverka bl.a. i alkoholpolitiken. Den
trosvissheten och glöden tycks ha falnat betänkligt.
Kvar finns ett konstaterande från Lars Engqvist att vi
i själva verket skulle ha inlett diskussionerna och,
som jag uppfattar det, raseringen av restriktionerna
långt tidigare.
Här anar man i svaret faktiskt litet kritik mot tidi-
gare ansvariga politiker - de borde ha talat om för
svenska folket i förväg att alkoholpolitiken måste
förändras.
Jag ställer därför min fråga en gång till: Kan Lars
Engqvist mot bakgrund av vad han sagt entydigt
instämma i att han ämnar politiskt kämpa för att så
mycket som möjligt av restriktionerna i svensk alko-
holpolitik skall leva vidare?