Fru talman! Det har talats om restriktivitet. Jag
tror att det finns en utomordentligt stark vilja till
restriktivitet när den är begriplig för folk. Därför tror
jag att punktnykterhet är mycket lättförståelig, och
den kan man leva upp till fullt ut. Men om man talar
om att man kan påverka tillgängligheten genom att
göra alkoholen dyr och annat och att detta skulle ha
någon effekt, då är man ute och seglar. Det är som
om det inte fanns en svart marknad. En tredjedel av
all sprit som dricks i dag har införskaffats på krimi-
nell väg. När man införde lördagsstängt var inte
marknadsbilden sådan. Det fanns inte en svart mark-
nad på det sättet. Detta gör att vi måste anpassa oss.
Det är därför jag vill ha en modern alkoholpolitik.
När man talar om tillgängligheten är det också
som om man inte skulle göra någonting för att påver-
ka detta.
Vi vet att vi kan sänka förbrukningen med ökad
tillgänglighet. I Quebec gjorde man det. I dag har
man 24 000 försäljningsställen för öl i Quebec. I
grannstaten Ontario har man 650. Ändå är konsum-
tionen lika. I Nya Zeeland införde man 1989 kraftiga
liberaliseringar så att vin blev tillgängligt på super
markets. Man har fördubblat antalet licenser. Men
genom rätt information sjönk ändå förbrukningen
med 18 %. Där gick man vidare med ytterligare libe-
raliseringar, för man såg att folk vill ta ansvar om de
har rätt information.
Sverige har mycket riktigt anslutit sig till WHO:s
mål om 25 %, men det var inte WHO:s mening att
Sverige skulle göra det. I stället uttalade den ansvari-
ge Jens Hannibal mycket tydligt att det inte gällde
länder som Sverige som hade en förbrukning under
10 liter. Det kan inte påverkas, utan då gäller det att
komma bort från det osunda supandet på helger till en
mer civiliserad användning av alkohol. Där kunde
man nå med information. Jag tror att man skall se
efter vad WHO hade tänkt. Sverige liksom bara hop-
pade på vagnen.
Vi tar för givet att supandet kostar 100 miljarder.
Det är riktigt, men det är ett påstående som vi har i
Sverige. Jag vet att åtminstone tre holländska under-
sökningar och en kanadensisk visar helt andra siffror.
Det är också någonting som vi skall fundera på - det
vi påstår kanske inte är i takt med hur det. Därför har
EU åtagit sig att titta på vad alkoholförbrukningen
kostar. Det tycker jag kommer att bli intressant. Un-
dersökningarna ger ju så olika resultat. Det kommer
att bli mycket värdefullt.
I Quebec är det alltså fråga om mycket informa-
tion genom Éduc'alcool, en informationsorganisation.
Jag tror att vi i Sverige måste bygga en modern poli-
tik på att använda folks vilja att delta när de får in-
formation och på att behandla dem som vuxna männi-
skor.
I Italien har man utan att minska tillgängligheten
lyckats minska förbrukningen med 40 % utan pek-
pinnar men genom information. Därför har jag haft
förhoppningar om att OAS, som statsrådet nämnde,
skulle verka lite som Éduc'alcool i Quebec och att vi
på så sätt skulle nå resultat. Nu oroas jag lite grann av
att det tycks knaka i samarbetet enligt vad som sägs.
Man tycks tvista om det skall vara en ideell organisa-
tion, som Sprit- och vinleverantörföreningen vill,
eller om vi skall förvandla det till en statlig delega-
tion, som det också finns önskemål om.
Det vore olyckligt om vi kom i en sådan situation
att man bryter sönder ett samarbete som skulle kunna
föra långt. Vi har ju sett att det har gått i andra länder.
Jag undrar om socialministern här kan ge ett besked
om att det här steget i, som jag tycker, rätt riktning
fortfarande är bärkraftigt eller om det håller på att
brytas upp av viljan att förstatliga allting.