Fru talman! Låt mig först göra klart att de flesta
av oss som har deltagit i debatten är överens på några
punkter, nämligen att vi skall ha en restriktiv alko-
holpolitik och att vi skall se till att totalkonsumtionen
hålls nere, därför att totalkonsumtionen faktiskt har
en direkt återspegling i alkoholskador.
Jag delar inte Leif Carlsons uppfattning när det
gäller synen på totalkonsumtionen. Dessutom är vi
uppenbart inte överens om vad som menas med re-
striktiv alkoholpolitik i framtiden och om vilka meto-
der som vi skall arbeta med.
Låt mig bara problematisera hela situationen ge-
nom att upplysa om hur spritkonsumtionen såg ut
1996. Det var bara 54 % av den sprit som konsume-
rades i Sverige som såldes via Systembolaget. Man
räknade med att ca 30 % var illegal sprit. Resten
fördelades ungefär så här: illegal smuggelsprit 10 %,
privat införd illegal sprit 5 %, privat införd legal sprit
11 %. Enligt undersökningen från 1996 bedömde man
att ca 19 % av den konsumerade spriten var tillverkad
i Sverige. Det är säkerligen sant att det inte handlar
om små mysiga brännerier utan det rör sig om indust-
riell produktion.
Vad jag nu försöker att diskutera är: Hur når vi
målen om att pressa ned totalkonsumtionen och om
att upprätthålla en restriktiv alkoholpolitik i ett nytt
läge? Det är detta som jag vill diskutera. Jag är över-
tygad om att vi kan ha en restriktiv alkoholpolitik
genom att stärka de instrument som vi faktiskt förfo-
gar över, som vi själva helt och hållet bestämmer
över. Folkrörelserna kan spela en mycket stor roll när
det gäller att påverka våra attityder.
Restriktivitet handlar mycket om attitydpåverkan.
Vi har varit extremt framgångsrika när det gäller
tobaken, trots att tobak har distribuerats via livsme-
delshandeln. Skatterna på tobak har varit höga, men
den har varit tillgänglig. Sverige är ett av de länder
som har den lägsta tobakskonsumtionen. Det beror på
folkupplysning, på ett samarbete med skolor, på ett
engagemang från det fria föreningslivet och folkrörel-
serna samt på ett arbete på arbetsplatserna där de
fackliga organisationerna och företagen har deltagit.
Jag tror att vi kan nå stora framgångar också på
det här området. Den strategi som vi skall arbeta efter
i framtiden bygger i allt väsentligt på att man skall
skapa nya attityder till alkoholen, att bygga upp
striktare politik när det gäller att föra bort alkoholen
från viktiga miljöer.
Vi har lyckats i fråga om trafiken i Sverige. Där
har vi varit extremt framgångsrika. Ingen accepterar
alkohol i trafiken. Och vi har lyckats när det gäller
arbetsplatserna. Sverige är det land där man accepte-
rar att man inte kan vara alkoholpåverkad när man
arbetar. Dessa diskussioner borde föras vidare till nya
miljöer, och steg för steg borde alkoholen föras bort
som accepterad i dessa miljöer.
Beträffande frågan hur vi skall hantera totalkon-
sumtionen anser jag att det kan vara värt att diskutera
hur vi skall bekämpa den del av alkoholkonsumtionen
som sker vid sidan om Systembolaget och som håller
på att bli ett fast etablerat distributions- och försälj-
ningssystem. En ökad kontrollerad tillgänglighet kan
vara ett effektivt instrument för att rasera den okont-
rollerade och illegala tillgängligheten.
När jag talar om möjligheterna att pröva lör-
dagsöppet - jag håller med Barbro Westerholm om
att man bör inleda med ett försök - är det framför allt
därför att jag tror att vi har en möjlighet att bryta det
som börjar att bli ett farligt mönster i Sverige, nämli-
gen att så stor del av alkoholen produceras, distribue-
ras och försäljs via illegala system.