Fru talman! Jag får väl vänta till nästa inlägg på
svaret om vilken av de där modellerna och vilket
scenario som regeringen tänker arbeta för.
Lördagsöppet har tagits upp, och jag vill påminna
om att lördagsöppet infördes i solidaritet med dem
som far illa av det våld som utövas under alkoholrus.
Jag tyckte att Lena Olsson tog upp detta på ett väldigt
fint sätt. Om man nu skall luckra upp det här menar
jag att det bara får ske i försöksform först, och man
måste utvärdera vad som händer med våld och över-
grepp på kvinnor och barn, för det är dessa grupper
det gäller. Jag vet att Systembolaget har en plan för
hur ett sådant försök skulle kunna genomföras med
möjlighet att bromsa det hela om man märker att det
hela håller på att gå snett.
Det är ju 16 år sedan detta infördes, och om man
nu över huvud taget skall ändra på det här tycker jag
att det skall ske i försöksform. Det är precis som Lena
Olsson säger: Varför accepteras att så mycket annat
är stängt på lördagar?
Socialministern tog också upp det här med myn-
dighetsstrukturen och sade att Statskontoret har läm-
nat tre förslag. Då skulle jag vilja varna för det man
kallar fusionsmodellen och stabsmodellen, som inne-
bär att man särar ut alkoholen från övriga beroende-
framkallande droger eller beteenden. Jag skulle gå på
samverkansmodellen och röra så lite som möjligt i de
befintliga myndigheterna.
Alkoholberoende och alkoholmissbruk är ju bara
ett av flera missbruksproblem, och de hänger samman
väldigt väl. Enligt den forskning som finns om vad
som händer i hjärnan stimuleras signalsystemen på
likartat sätt av nikotin, narkotika, spel och hos vissa
människor läkemedel. Inkörsporten till beroende och
missbruk är som regel nikotin. Man börjar med tobak.
Sedan går man vidare till alkohol. Bland alkoholister-
na är 80 % rökare. Vi finner alltså tre fyra gånger så
många rökare i den gruppen som i normalpopulatio-
nen. De som missbrukar narkotika har börjat med
nikotin och sedan gått vidare i sin missbrukskarriär.
När det gäller förebyggande arbete får man alltså
inte sära på dessa olika missbruk, utan insatserna
skall göras samlat. Därför är jag bekymrad över sko-
lans insatser i det här sammanhanget. Utbildningsut-
skottet har precis lagt fram en liten rapport om hur
ANT-undervisningen ser ut i skolan, och denna un-
dervisning är mycket ojämn över landet. Hur mycket
tid man ägnar åt detta område hänger väldigt mycket
på lärarnas och rektors engagemang. Vi måste därför
visa att det är allvar. Här är det viktigt vad socialmi-
nistern som förebild i sammanhanget gör, vad utbild-
ningsministern gör och att politiska företrädare, id-
rottsledare, ja, alla som är förebilder säger i dessa
sammanhang att det är allvar och att den här under-
visningen skall till.
Jag vill också beröra det här med länderjämförel-
ser. Finland och Sverige har fått ett sådant uppdrag av
EU, och då hoppas jag att man lägger in också en
hälsoekonomisk bedömning. Anders Johnson, min
partikollega som man har refererat till här, har ju
skrivit boken 100 miljarder kostar supen. Min över-
tygelse är att får finansministrar se vad detta kostar så
kanske de satsar lite mer på förebyggande insatser
också.