Fru talman! Jag tycker att det fortfarande är oklart
om ministern har en bestämd vilja att fortsätta den
restriktiva svenska alkoholpolitiken. Det finns onek-
ligen en hel del som talar för vikten av att behålla så
mycket som vi någonsin kan av en restriktiv alkohol-
politik: detaljhandelsmonopolet med bra kontroll av
försäljningen, med bra kvalitetskontroll av produkter-
na och förutsägbar tillgänglighet, prisinstrumentet
med fortsatt höga alkoholskatter, införselregler, ef-
fektivare bekämpning av smuggling och hembränning
samt ett aktivt internationellt arbete för utvidgning av
den restriktiva alkoholpolitiken.
Det finns ett antal förändringsförsök att ha i min-
net på området. Vi vet att de har fått allvarliga kon-
sekvenser, inte minst för många ungdomar här i lan-
det. Då tänker jag på mellanölsförsäljningen, på lör-
dagsöppet som ju stoppades 1982, med tydliga för-
bättringar av antalet misshandelsfall främst inom
familjerna och med minskat antal omhändertaganden.
Jag tänker också på starkölsförsäljningen i livsme-
delsbutiken 1968, bl.a. i Bohuslän. Vi var rätt många
som mycket snabbt kom upp i en betydande konsum-
tion. Alltför många generationskamrater fastnade i
fortsatt drickande även sedan detta experiment av-
slutats. Jag tror att våra ungdomar tyvärr inte blivit så
mycket bättre, vi är nog ganska lika. Folkölsdrickan-
det tyder på detta - det är mycket utbrett. Vid mins-
kade restriktioner är ungdomarna alltfort en speciell
riskgrupp.
Ett fortsatt arbete för bevarande av restriktioner
kan luta sig mot en massiv empirisk erfarenhetsbas.
Arbetet är lätt, anser jag, att legitimera av social om-
sorg, inte minst om ungdomar, kvinnor och barn. Att
vi lever under andra villkor nu i EU än tidigare får
inte innebära att man från regeringen ger upp alkohol-
restriktionerna i förtid. Jag tycker inte att det är så
märkligt att moderaterna inte delar uppfattningen om
den sociala dimensionen när det gäller restriktioner-
na. Jag är inte förvånad. Men för socialdemokraterna
borde det vara en självklarhet.
Slutligen vill jag säga att det i arbetet för fortsatta
restriktioner definitivt finns plats för förnyelse. Det
fattas i dag offensiva initiativ från statsmakterna för
att på ett utmanande sätt ifrågasätta smuggling och
hembränning. Vi vet att sprit tillverkas illegalt i stor
skala. Det skall bekämpas med polisinsatser, men det
saknas offensiva tag för att ifrågasätta t.ex. de vuxna
konsumenterna genom en dialog i samhället. De vux-
na konsumenter som handlar hembränt underlättar
verksamheten för de personer som aktivt uppsöker
skolungdomar och säljer hembränt. I många fall kan
det vara samma tillverkare.
I grannlandet Norge har man gått ut i en offensiv
kampanj mot dessa människor och uppmanat den här
målgruppen att se sambandet och ta sitt ansvar. Det
har varit framgångsrikt. Det kunde vara aktuellt också
i Sverige, menar jag. Det saknas sådana offensiva tag
för att skapa debatt kring smuggling och hembrän-
ning, för att genom annonskampanjer och på andra
sätt nå bestämda målgrupper, gärna med provoceran-
de budskap. OAS, som ministern talar om, låter helt
okej, men jag märker än så länge alltför lite av den.
Det finns alltså plats för förnyelse och nya grepp
inom ramen för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik.
Men det är fortsatt centralt att landets statsminister
uttalar sin vilja att hålla i alkoholrestriktionerna.