Fru talman! Jag konstaterar att totalkonsumtions-
modellen och en restriktiv alkoholpolitik ligger fast.
Det känns både positivt och nödvändigt. Det åter-
speglas i interpellanternas frågeställning och i tolk-
ningen av statsrådets svar.
Det finns ett mål som Världshälsoorganisationen
har ställt upp, där vi som nation skall vara med och
bidra till sänkningen av alkoholkonsumtionen. Målet
är att sänka totalkonsumtionen med 25 %. Vi vet att
vi har påbörjat sänkningen av konsumtionen kopplat
till vetskapen att en lägre totalkonsumtion bidrar till
en bättre folkhälsa. Hur ser statsrådet i dag på det
målet och att över huvud taget ha sådana mål?
Mina två andra frågor till statsrådet rör bl.a. folk-
rörelsemodellen. Jag vet ju att Lars Engqvist aktivt
bidrog till att vitalisera och föra fram folkrörelsede-
batten på 70-talet. Jag vet också - vid en läsning av
vår historia - att vår i dag restriktiva alkoholpolitik
fick sin folkliga förankring tack vare ett brett och
djupt folkrörelsearbete. Vi som debatterar här i dag
och de som lyssnar vet att det finns problem i folkrö-
relsedebatten och i folkrörelsernas kraft.
Är statsrådet beredd att se folkrörelserna, över
huvud taget hela föreningslivet, som en verksam och
aktiv kraft för att göra ordentliga insatser för att för-
ändra attityder och värderingar i frågorna? Det råder
inget tvivel om att vi håller på att få en svårare situa-
tion än vad vi hade i början av 70-talet när debatten
kom i gång.
Är det inte folkrörelserna och föreningslivet som
är verktyget mer än Socialstyrelsen, andra statliga
myndigheter och verk och kommunala institutioner?
Min tredje fråga rör hur statsrådet ser på möjlig-
heterna att faktiskt aktivt kunna påverka medlemslän-
derna i EU för att komma längre i insikt om alkoho-
lens skadeverkningar? Som framgick av Leif Carl-
sons inlägg vet vi ju att den svenska alkoholpolitiken
är internationellt känd. Vi var bland de första som
ägnade oss åt forskning och bedrev framgångsrik
alkoholpolitik. I dag vet vi också att man på många
håll i Europa är bekymrade, t.ex. Italien och Frankri-
ke. Man ser vilka enorma kostnader detta bidrar till.
Vad skall vi aktivt göra? Finns det verktyg? Tror
socialministern att vi tillsammans med våra nordiska
grannländer kan påverka vad som händer i Europa?
Det känns viktigt om vi skall ha framgång i att hävda
den svenska modellen och också komma vidare i
svensk alkoholpolitik.