Fru talman! Socialminister Engqvist säger att vi
har lyckats på centrala områden, som t.ex. trafiken
och arbetsplatserna. Men jag undrar vad som händer
med de miljöerna när priserna sänks och när tillgäng-
ligheten ökar. Jo, då ökar totalkonsumtionen, och
dessa goda resultat kan raseras. De är så att säga inte
vunna för evigt, utan de måste ständigt försvaras för
att de skall leva vidare som goda miljöer.
Jag vill gärna i den här debatten åberopa en kolle-
ga till socialministern i regeringen, nämligen Erik
Åsbrink. Till skillnad från socialministern hade han
ganska bestämda åsikter kring bl.a. detta med hem-
bränning och smuggling i en interpellationsdebatt
med en moderat ledamot för några veckor sedan. Han
uttryckte sig utomordentligt tydligt kring betydelsen
av att hävda vikten av en fortsatt restriktivitet på alla
områden inom alkoholpolitiken, även om han också
såg svårigheter. Han avfärdade talet om att komma åt
smugglingen med sänkta priser med att det var en
illusion och att beskattningen i så fall skulle behöva
avskaffas helt och hållet. Han pekade i stället, vilket
är helt rimligt, på möjligheten att komma åt den här
typen av kriminella aktiviteter som smuggling och
hembränning genom effektivisering av polisens och
tullens arbete.
Erik Åsbrink var också tydlig när han lyfte fram
den mycket centrala sociala dimensionen kring alko-
holrestriktionerna. Han tyckte att det var otänkbart att
inte ta hänsyn till den stora minoritet som har pro-
blem med alkoholen och kommer att få ännu större
problem om tillgängligheten ökar och priserna sänks.
Jag kan inte annat än instämma med finansministern
och hoppas att landets socialminister också instäm-
mer. Ett solidariskt samhälle kräver en fortsatt re-
striktiv alkoholpolitik, och det är en modern alkohol-
politik.