Fru talman! Det kan kanske vara mera menings-
fullt att i första hand tala om det som förenar oss än
att tala om det som skiljer oss åt. Men när jag lyssnar
på Leif Carlson kan jag ändå inte låta bli att konstate-
ra att i stort sett en samstämmig forskarkår - det finns
kanske något undantag, men det är nog få i så fall -
har slagit fast att den totala konsumtionen har ett
direkt samband med alkoholskadorna i samhället.
Stiger alkoholkonsumtionen, då ökar skadorna.
Minskar alkoholkonsumtionen, då minskar skadorna.
Därom är man alltså överens. En restriktiv alkohol-
politik, dvs. den svenska modellen, är internationell i
den meningen att den är framgångsrik och ett verk-
samt och aktivt verktyg.
Det är klart att det är spännande när socialminis-
tern för in på dagordningen det som har debatterats
från och till, nämligen attityder och värderingar. Hur
kan vi påverka attityder och värderingar för att åstad-
komma saker och ting?
Mina frågor till socialministern kvarstår. Hur ser
han på folkrörelsernas aktiva roll i detta? Det råder
ingen tvekan om att vi måste markera de grupper som
är viktigast. Det gäller att hålla ungdomstiden alko-
holfri, hålla trafiken alkoholfri och hålla arbetsplatsen
alkoholfri. Det finns även andra viktiga grupper så-
som havande kvinnor. Vi måste peka ut målgrupper.
Där har vi en stark folklig förankring eftersom alla
tycker att detta är viktigt.
Då är min fråga: Är socialministern beredd att än-
nu aktivare föra in folkrörelserna i detta arbete?