Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellationerna 1998/99:38, 40 och 44 om alkoholpolitiken

Socialminister LARS ENGQVIST (s), 1998-12-01 (riksmöte 1998/99).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig

om regeringen avser att vidta förändringar i den

svenska alkoholpolitiken och i så fall vilka samt vilka

konsekvensanalyser som ligger till grund för sådana

förändringar.

Leif Carlson har frågat mig när regeringen kom-

mer att presentera förslag på att åter tillåta lör-

dagsöppna systembolag över hela landet, vilka åtgär-

der regeringen ämnar vidta för att minska smuggling-

en av alkohol till Sverige samt om vilka förslag på

liberaliseringar av alkohollagstiftningen som rege-

ringen är beredd att vidta för att öka respekten för

nödvändigheten av vissa restriktioner hos den breda

allmänheten.

Rolf Olsson har frågat mig vilka åtgärder rege-

ringen avser att vidta för att fortsättningsvis hävda

den restriktiva alkoholpolitiken i kombination med

åtgärder för att komma åt smuggling och hembränt.

Jag avser att besvara de tre interpellationerna i ett

sammanhang.

Jag förstår att åtminstone några av interpellatio-

nerna bygger på de uttalanden jag har gjort som nyut-

nämnd socialminister och som uppmärksammats och

debatterats i våra massmedier.

Eftersom referaten - och särskilt kommentarerna

- inte alla gånger är så fullständiga som man skulle

önska vill jag inledningsvis upplysa om följande.

Jag har under lång tid - särskilt under min tid som

journalist - följt den svenska alkoholpolitiska debat-

ten med stigande förvåning. För mig var det alldeles

uppenbart att Sveriges inträde i den europeiska ge-

menskapen, först genom EES-avtalet och sedan ge-

nom medlemskapet i EU, skulle ställa alkoholpoliti-

ken inför nya utmaningar. Jag menade att om vi i god

tid hade informerats om EES-avtalets och medlem-

skapets konsekvenser och om denna information hade

lett till en öppen dialog om hur vi skulle utveckla en

ny strategi för att nå våra mål skulle vi sannolikt i

några avseenden kommit längre i vår kamp mot alko-

holens skadeverkningar, men framför allt undvikit att

på ytterligare ett område se den europeiska gemen-

skapen som ett hinder för våra sociala ambitioner.

Vi har valt att bli medlemmar i EU därför att vi

tror att det gagnar det svenska folket och att det ger

oss möjlighet att delta i skapandet av ett nytt, öppet

och fredligt Europa.

Det är illa om vi på område efter område intar

hållningar om att medlemskapet är en försvårande

omständighet.

På alkoholpolitikens område kommer vi inte att på

samma sätt som tidigare kunna arbeta med några av

de instrument som varit viktiga för att minska till-

gängligheten, framför allt när det gäller beskattning-

en.

Jag har således sagt att det kan komma att bli svå-

rare att i framtiden upprätthålla den relativt höga

beskattningen av alkoholdrycker. Jag har också sagt

att jag för min del kan tänka mig att Systembolaget

håller öppet på lördagarna. Men det viktiga är att vi

nu utvecklar handlingsplaner och strategier med vilka

vi kan förverkliga våra mål i denna förändrade värld.

Vi skall behålla målet om att begränsa alkoholens

skadeverkningar, och vi skall arbeta för att minska

den totala alkoholkonsumtionen. Jag menar att vi

också i framtiden förfogar över tillräckligt effektiva

instrument för att förverkliga våra mål.

Låt mig efter dessa inledande kommentarer ge en

mer fyllig redogörelse för vad som nu händer inom

alkoholpolitiken.

Under senare delen av 1990-talet har olika föränd-

ringar skett i Sverige inom alkoholpolitikens område.

En ny alkohollag har trätt i kraft. Import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopolen har av-

vecklats. Nya statliga myndigheter har inrättats och

en överflyttning av verksamheter och beslut har skett

från stat till kommun. Parallellt med denna utveckling

har inom många områden en ökad internationalisering

skett. Den ökade internationaliseringen har medfört

ett ökat handelsutbyte, ett ökat privat resande och ett

närmande till andra länder när det gäller attityder och

värderingar. Internationella influenser och demogra-

fiska förändringar har gjort det svenska samhället mer

heterogent. Bruket av alkohol är en del av kultur-

mönstret i Sverige, liksom i många andra länder, inte

minst i Europa. Alla dessa förändringar och, som

sagt, inte minst det svenska EU-medlemskapet har i

grunden påverkat förutsättningarna för den svenska

alkoholpolitiken och för alla övriga aktörer inom

alkoholområdet.

Målet att begränsa alkoholens skadeverkningar

genom att motverka skadliga dryckesmönster och

minska den totala konsumtionen av alkohol ligger

fast, men den nya situationen gör det nödvändigt att

söka nya metoder för att kunna upprätthålla målet.

Samhällets insatser på området behöver framför allt

samordnas och effektiviseras bättre än hittills.

Regeringen har därför inrättat en nationell led-

ningsgrupp för det alkoholförebyggande arbetet under

socialministerns ledning. Ledningsgruppens uppgift

är att bygga upp ett långsiktigt förebyggande arbete,

som tar sin utgångspunkt i de förändringar som följer

av vårt EU-medlemskap. Det handlar om insatser som

direkt kan påverka människors förhållningssätt och

vanor och som också ökar det individuella ansvarsta-

gandet. Det handlar vidare om att i ökad utsträckning

utveckla hållbara lokala strategier som också innebär

ett ökat lokalt ansvarstagande. Detta är en omställ-

ningsprocess som kräver insatser under lång tid fram-

över. Ledningsgruppen har tagit initiativ till ett antal

nationella projekt i syfte att stimulera en sådan ut-

veckling. För bl.a. detta ändamål har riksdagen årli-

gen avsatt 30 miljoner kronor.

Regeringen har också tagit ett samarbetsinitiativ

genom att tillsätta en kommitté som skall utveckla

samarbetet mellan berörda myndigheter, försäkrings-

bolag och olika branschorganisationer på alkoholom-

rådet. Kommittén kallar sig Oberoende alkohol-

samarbetet, OAS. Utgångspunkten för samarbetet är

de prioriteringar som gjorts i den nationella hand-

lingsplanen för alkohol- och narkotikaförebyggande

insatser. Uppgiften är att uppmuntra olika aktörer,

såsom företag, branschorganisationer, försäkringsbo-

lag, berörda myndigheter och andra att engagera sig i

arbetet mot missbruk och alkoholskador. Ett priorite-

rat område, där samtliga inblandade har gemensamma

intressen, är insatser som motverkar den illegala al-

koholhanteringen, dvs. illegalt tillverkad eller in-

smugglad alkohol och langning till ungdomar. Här

pågår en omfattande opinionsinsats som planeras .

Fru talman! Min talartid är slut. Problemet är att

jag har tre stycken interpellationer att svara på i ett

sammanhang.

Debatten

Hämtad sida: 22

22 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Socialminister LARS ENGQVIST (s): Svar på interpellationerna 1998/99:38, 40 och 44 om alkoholpolitiken (1998-12-01) — PRESS0