Värderade talman! Christel Anderberg nämnde för
en stund sedan att man kan hamna i
lojalitetskonflikter. Så är det för mig nu.
Jag blev först uppmärksammad på regeringens
proposition 1993/94:17 om förvaltningen inom
domstolsväsendet av personal vid Domstolsverket i
Jönköping. När jag sedan tog del av propositionen
blev jag så förvånad att jag inte kunde motstå att
agera i ärendet.
Jag är en del av regeringens underlag här i
riksdagen. Normalt sett borde jag ställa upp på de
förslag som regeringen presenterar. Jag tycker att
den här propositionen är så dåligt underbyggd att
jag i stället vill verka för att så litet som möjligt av
dess intentioner vinner stöd här i riksdagen.
Utskottsbehandlingen har undanröjt en del
kritiserbart i propositionen. Om vi också beslutar
enligt reservationerna 1 och 2 har vi nått ganska
långt. Jag yrkar därför bifall till reservationerna 1
och 2 i justitieutskottets betänkande 1993/94:JuU10
och i övrigt till utskottets hemställan.
Justitiedepartementet borde ha tillräckligt att göra
med att hantera alla frågor om polisväsendets och
kriminalvårdens situation utan att behöva ägna
kraft åt sådana, enligt min uppfattning, helt
onödiga ändringar som föreslås i den här
propositionen.
Ganska ofta är en regerings förslag efterlängtade --
åtminstone av några. Hur är det med den här
propositionen? Ja, jag kan inte komma på någon
grupp utanför Justitiedepartementet som tycker att
det här förslaget är vad svenskt domstolsväsende
behöver.
Har någon kritiserat Domstolsverkets skötsel av
domstolsväsendets administration? Inte såvitt jag
vet.
Blir domstolsväsendets administration billigare om
propositionen antas? Knappast. Inte ens
Justitiedepartementet tror särskilt mycket på några
ekonomiska vinster. ''I framtiden kan vissa
rationaliseringsvinster möjligen förväntas'', står det
i propositionen.
Finns det någon ideologisk grund för förslaget, så
att regeringen -- bestående av moderater,
folkpartister, centerpartister och kds:are -- därmed
kan markera hur en sådan regering ser på
domstolsväsendets administration? Knappast.
Värderade talman! Såvitt jag förstår är
huvudpoängen med den här propositionen att
Domstolsverkets relativt allsidigt sammansatta
styrelse byts ut mot några domare, som -- utöver att
vara domare -- förväntas besitta den administrativa
kvalifikation som behövs för att fatta beslut om
administrationen.
Liknelsen i Bengt Roséns motion är god. Han
skriver att Justitiedepartementets förslag är som att
''man samlar landets ledande hjärnkirurger i en
styrelse och låter denna administrera hela
sjukvården''.
Jag har använt ordet klåfingrighet när jag
kommenterat den här propositionen. Ju mer jag
sätter mig in i ärendet, desto mer tycker jag att det
uttrycket är rätt använt. Christel Anderberg tyckte
nyss att intresset för ärendet står i omvänd
proportion till dess betydelse. Ja, Christel
Anderberg, varför lägger regeringen fram en
proposition med ett så obegripligt och obetydligt
innehåll? Klåfingrighet.
I brev till justitieministern har jag redovisat min syn
på propositionen och föreslagit att propositionen
skulle dras tillbaka. I ett mycket vänligt svar har
justitieministern bl.a. skrivit att ''den föreslagna
förändringen också väl kan passas in i regeringens
allmänna decentraliseringsarbete''. För mig är
förslaget snarare en centralisering. Om man låter
en liten grupp domare överta ansvaret för
verksamhetens administration är det knappast en
decentralisering i jämförelse med den styrelse med
inflytande från annat håll som nu finns.
Justitieministern skriver också till mig att
propositionen ''är ett uttryck för regeringens
strävan att ta på allvar och på så många områden
som möjligt flytta fram rättsstatens positioner''.
Jag vill fråga Christel Anderberg hur hon anser att
en förändring av detta slag av det administrativa
ansvaret flyttar fram rättsstatens positioner. I en
replik till Göran Magnusson sade Christel
Anderberg nyss att hon tycker att det blir så.
Justitieministern har också i brevet till mig hänvisat
till artikel 6 i Europakonventionen och påstår att
den svenska rättsordningen haft svårt att leva upp
till just den.
Artikel 6 i Europakonventionen berör, såvitt jag
förstår, inte domstolsväsendets administration.
Den handlar om sådant som rätt till
domstolsprövning av myndighetsbeslut och rätt till
muntlig förhandling i överrätt. Det sistnämnda har
förresten Högsta domstolen i ett antal utslag redan
tillgodosett, och till det kommer säkert
domstolarnas praxis att anpassas.
Kan Christel Anderberg förklara hur de som stöder
propositionen anser att förändringen av
domstolsväsendets administration innebär
anpassning till just artikel 6 i Europakonventionen,
som justitieministern hävdar?
Europakonventionen anger domstolarna och dess
oberoende ställning som en grundpelare i en
rättsstat, skriver justitieministern, och menar att
den här propositionen är exempel på att Sveriges
regering också tycker det.
Värderade talman! Domstolarnas oberoende
ställning? I instruktionen för Domstolsverket står
det uttryckligen att verket skall leda
domstolsväsendets administrativa verksamhet med
iakttagande av domstolarnas självständighet. Den
delen av Europakonventionen är alltså redan
tillgodosedd.
Värderade talman! Det känns onekligen lite snopet
att stå här och angripa regeringen, som jag i de allra
flesta fall är beredd att försvara. I det här ärendet
vet jag dock att åtskilliga riksdagsledamöter i alla
regeringspartier delar mina kritiska synpunkter.
Det är min förhoppning att vi efter morgondagens
omröstning har kunnat undanröja det mest
kritiserade i det ursprungliga förslaget.