Herr talman! Varför upptäcktes dessa
konstitutionella skäl först nu? År 1983 ansåg
moderata ledamöter i denna kammare att
Domstolsverket inte var något problem ur
konstitutionella synpunkter och att det skulle
kunna fungera alldeles utmärkt. Det finns inte en
enda motion, såvitt jag kunnat finna i det utmärkta
datasystemet, som visar att moderater eller några
andra borgerliga ledamöter har yrkat på
förändringar av det slag som nu är i fråga. Man har
egentligen inte heller yrkat på att vi skall göra andra
förändringar för att stärka domstolarnas ställning.
Det är inte det vi skall besluta om nu.
Nu är det själva domstolsadministrationen vi
beslutar om. Där finns det knappast någon
anmärkning. Alla är överens om att detta fungerar
utmärkt. Vad var det som inträffade när den första
promemorian kom? Varför är man så oerhört
intresserad av och engagerad i att genomföra det
här förslaget? Det har ju varit förhandling på
förhandling på toppnivå för att rädda denna, som
Christel Anderberg här vill framställa den, ganska
betydelselösa proposition.
Christel Anderberg säger att vi inte lagstiftar för
forntiden utan för framtiden. Vad är det som blir
bättre i domstolarnas arbetssituation genom den
här propositionen, Christel Anderberg? Vad finns
det för kritik ur konstitutionella och andra
synpunkter mot de nuvarande förhållandena, som
blir ändrade genom ett bifall till den här
propositionen? Vad är det som egentligen skulle
kunna ändras?
Herr talman! Låt mig också säga att Christel
Anderberg uppehåller sig relativt mycket vid
decentraliseringen inom domstolsväsendet. Det
gör man också i utskottsmajoritetens text. Detta är
ju alldeles okontroversiellt. Det är t.o.m. så att
Domstolsverket, som först skulle avskaffas och nu
skall organiseras på ett annat sätt, leder detta
decentraliseringsarbete. Det finns över huvud taget
ingen motsatsställning kring detta, så den här
propositionen leder ju inte till detta. Det går ju att
genomföra även i andra sammanhang.
Christel Anderberg säger att det är en utveckling på
gång nu att skrota fackliga representanters
medverkan i verksstyrelser och på andra håll i
samhället. Jag skulle faktiskt inte vilja kalla det för
en utveckling. Jag betraktar det som en avveckling.
Det är en avveckling av fackligt inflytande. Jag
minns faktiskt inte riktigt om företrädaren för
Jusek uttryckte sig så rakt på sak som Christel
Anderberg påstår här. Att Juseks företrädare är
nöjd betyder ju inte att man därmed kan säga att
alla fackliga företrädare är nöjda. Såsom jag
beskrev finns det faktiskt en skillnad i ställning i det
här sammanhanget.