Herr talman! Staten avhänder sig visst inte
möjligheten att påverka domstolarnas
administration. På s. 22 i propositionen finns ett
långt stycke, där alla olika påverkansmöjligheter
finns angivna. Bl.a. har statsmakterna genom
normgivningen inflytande över domstolarnas
dömande verksamhet.
Det medborgerliga inflytandet över den dömande
verksamheten är också tillgodosett genom systemet
med nämndemän i domstolarna. I administrativt
och organisatoriskt hänseende sker statsmakternas
styrning främst genom budgetarbetet och den
verksamhet som hänger ihop med framför allt
medelstilldelningen till domstolsväsendet.
Vidare erinras om JK:s och JO:s tillsyns- och
granskningsskyldigheter liksom skyldigheten för
statliga myndigheter enligt 4 kap. 10 §
riksdagsordningen att lämna uppgifter och avge
yttranden på begäran av riksdagsutskott.
Det finns alltså en mängd kanaler där det här
inflytandet är väl tillgodosett.
Varför det inte har skett någon remiss till
statskontoret kan jag tyvärr inte svara på. Det
framgår ju av propositionen att synpunkter på
förslaget har inhämtats bl.a. från ordförandena i
Högsta domstolen och Regeringsrätten, från alla
presidenter, lagmännen i de tre största tingsrätterna
och länsrätterna samt Domstolsverket. Det har
ansetts till fyllest för de trots allt ganska begränsade
förslag som det nu gäller.
Sedan är det ju så, Bengt Rosén, att finansministern
inte heller i dag ger domstolsväsendet så stora
anslag som man där skulle vilja ha. Jag tycker
därför inte alls att det här framtidsscenariot är så
skräckinjagande som Bengt Rosén ville göra
gällande.
Jag tycker att jag i fråga om de fackliga
representanterna angav vår ställning ganska klart i
mitt replikskifte med Göran Magnusson. Jag skall
inte ta upp tiden med att upprepa mig på den
punkten.