Herr talman! Det finns anledning för mig att
inledningsvis påpeka att jag inte fick svar på någon
av de frågor som jag ställde. Christel Anderberg
läser tvärtom upp valda delar ur propositionen. Det
kan man naturligtvis göra om man tror att detta är
ett nödvändigt och angeläget förslag för att skapa
tilltro till rättsväsendet och skydda domare och
domstolar från otillbörlig påverkan.
Eftersom det inte i något sammanhang har påvisats
att Domstolsverkets nuvarande styrelse och
organisation har lett till det som man från början
diskuterade, måste jag upprepa frågan. Vad är det
som har hänt som gör att denna kraftiga principiella
förändring beträffande innehållet i styrelsens
verksamhet måste göras? Det handlar ju faktiskt
om att överlämna administrationen av domstolarna
till framstående domare. Är det inte bättre att
använda framstående domare till dömande
verksamhet och de aktiviteter som de egentligen är
till för? Är det ägnat att stärka allmänhetens tilltro
till domstolsväsendet om man sluter sig i sitt eget
skal och sysslar med detta inom den egna styrelsen?
Det är ju själva kungstanken från departementets
sida.
Jag kan inte komma fram till något annat än att det
handlar om nästan metafysiska resonemang om vad
som egentligen ligger bakom detta. Det vore
intressant om Christel Anderberg kunde gå in på
vilka tankar som egentligen gäller.
Sedan säger Christel Anderberg att facket är nöjt,
precis som om det bara fanns ett fack, Jusek. Det
är klart att Jusek kan vara nöjt eftersom tanken är
att domstolsadministrationen skall överlämnas till
deras medlemmar. TCO:s representant, som ställs
utanför det här inflytandet, är naturligtvis av en helt
annan uppfattning. Jag tycker att TCO:s
uppfattning är lika viktig som Juseks i de här
sammanhangen.
Christel Anderberg säger också att detta har
åstadkommit mer turbulens än vad saken
egentligen motiverar. Det kan man ju tycka. Men
om man hade resonerat, lyssnat och dragit
slutsatser av de erfarenheter som finns av
domstolsförvaltningen hade man inte behövt lägga
fram det här förslaget och man hade inte heller
behövt ägna så mycket tid till att diskutera det. Det
har ju varit flera sammanträden i utskottet, oro,
förvirring och diskussioner bland Domstolsverkets
personal och i andra sammanhang. Först kom den
andra promemorian om nedläggning av verket.
Om det blir en socialdemokratisk regering med
majoritet i den här kammaren finns det all
anledning att återställa domstolsadministrationen
till vad som gäller för närvarande och alltså riva upp
de beslut som kan tänkas gå igenom i kammaren
nu.