Fru talman! Socialdemokraterna har misslyckats
med att infria sitt löfte till svenska folket att få ner
arbetslösheten. "Vår politik ger 90 000 ny jobb -
direkt", stod det i broschyrerna som ni delade ut till
de svenska hushållen inför valet. Den socialdemokra-
tiska regeringen har trots en aldrig tidigare skådad
miljardrullning av skattepengar misslyckats med att
öka sysselsättningen. Er s.k. arbetslinje har visat sig
vara en bidragslinje som inte ger nya jobb.
Bidragsberondet ökar, kostnaderna i stat och
kommun ökar, och skatterna ökar. Det driver fram
ytterligare besparingar som tvingar ut alltfler männi-
skor i arbetslöshet. Alltfler av de arbetslösa tvingas ut
i marginalerna, utanför arbetslöshetsförsäkringen och
utanför trygghetssystemen. De alltmer desperata be-
sparingar ni föreslår i bl.a. a-kassan urholkar välfär-
den och ökar orättvisorna. Det blir svårare för de unga
att ta sig in, och risken att åka ur ökar.
Socialdemokraterna har tappat greppet om sin
främsta röstvinnarfråga - arbetslösheten. Nu är det i
stället vi i oppositionen som får driva på. Den här
debatten och de beslut vi snart skall fatta har tvingats
fram av att vi i oppositionen tog initiativet och ställde
förslag direkt här i riksdagen, just på grundval av att
regeringen inte lade fram sitt utlovade förslag om att
minska arbetslösheten.
När vi gjorde det fick ni i regeringen bråttom, och
snickrade hastigt ihop ett förslag tillsammans med
Centerpartiet. Det blev ett hafsigt och ogenomtänkt
förslag, kortsiktigt och magert, alla utredningar till
trots. Vi kan tyvärr konstatera att den öppna arbets-
lösheten, trots det högstämda löftet om halvering,
kommer att fastna kring 8-procentsnivån om det fort-
sätter på detta vis.
Problemet med er socialdemokrater är inte att ni
inte vill minska arbetslösheten. Tvärtom - jag har
ingen anledning att betvivla ert engagemang för de
arbetslösa, och er genuina vilja att skapa fler jobb.
Men ni klarar det inte. Era ideologiska skygglappar
och era föråldrade politiska traditioner gör er blinda
för de möjligheter som finns. Ni säger att ni vill öka
den privata företagsamheten, men klarar inte av att ta
till er vare sig företagarnas eller den politiska opposi-
tionens många förslag. Ni säger att ni vill slå vakt om
välfärdens kärna - skola, vård och omsorg - men
samtidigt har ni kopplat ett hårdnande strypgrepp på
kommuner och landsting. Ni säger att arbetslinjen
skall gälla, men som Riksdagens revisorer nyligen
visat tränger era arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
hög grad ut ordinarie jobb inom både företag, kom-
muner och landsting. Er egen partikongress har slagit
fast att ni skall arbeta för sänkt arbetstid, men ni säger
nej till alla förslag om sänkt arbetstid och därmed nej
till fler jobb, när samma krav nu kommer från oss i
oppositionen! Det gör ni i dag, precis som ni gjort
gång på gång de sista två åren. Ni säger att det skall
komma en storsatsning på gröna jobb, att miljökrav
och miljösatsningar kommer att skapa massor av nya
jobb och tillfällen för nya företag. Men ni skär i stället
ned på miljön - t.o.m. på kalkningen av sjöar och
vattendrag, så att 20 års miljöarbete mot försurningen
riskerar att bli fördärvat. Den miljösatsning på en
miljard fördelad på ett antal år som ni nu skryter med
kan jämföras med den satsning på allergisanering som
ni gjorde upp med oss om förra året. Det handlar om
dubbla beloppet på ett år. Det ni kallar miljösatsning
är i själva verket ett kraftig neddragning, och det ger
knappast några nya gröna jobb!
På punkt efter punkt säger ni en sak, men gör en
annan. På punkt efter punkt demonstrerar ni er oför-
måga att förnya er politik. Ni vill gärna framstå som
lyhörda förnyare, men är i själva verket benhårda
traditionalister som vägrar inse att ni har fel. Så gör ni
om felen.
Fru talman! Den ekonomiska återhämtning vi haft
under senare år har främst berott på att svensk export-
industri tjänat mycket grova pengar på att kronans
värde sjönk drastiskt när den fasta växelkursen över-
gavs för några år sedan. En stor del av dessa vinster
har investerats i utbyggd produktion i Sverige. Vi har
haft en investeringsledd högkonjunktur, och investe-
ringsnivån är fortfarande hög. Det kan ytligt sett verka
utmärkt. Men denna exportindustri är råvarubaserad,
energiintensiv och utsatt för hårdnande internationell
konkurrens. Investeringarna har heller inte lett till nya
jobb. Produktiviteten har höjts genom att man tillver-
kar mer av samma sak med färre anställda! På så vis
har konkurrenskraften i och för sig stärkts, och det är
bra, men samtidigt består arbetslösheten på en orim-
ligt hög nivå.
Vad värre är är att de så kallade soluppgångsbran-
scherna - de näringar som internationellt sett växer
snabbt och genererar jobb i andra länder - i huvudsak
står och stampar i Sverige. Det handlar om miljösek-
torn, som jag redan nämnt, men också om stora delar
av övriga tjänstesektorn, informations- och IT-sektorn
osv. Här görs inte de stora investeringarna - tvärtom
råder ett permanent lågtryck över den inhemska
marknaden. Efterfrågan är fortsatt svag eftersom folk
antingen inte har pengar eller föredrar att betala av
sina lån och spara inför en osäker framtid.
Det ser ut som om ni socialdemokrater är på väg
att upprepa misstagen från 70- och 80-talen: kraftiga
devalveringar som gynnar exportindustrin, ökat ut-
giftstryck och ökade skatter. Så följer de växande
svårigheterna. Skillnaden är att svårigheterna nu yttrar
sig främst som ökad arbetslöshet. Då var det hög
inflation, stagnerande eller minskade realinkomster
och en ohållbar spekulationsekonomi i lån och fastig-
heter som så småningom kraschade in i 90-talets de-
pression.
Denna skillnad beror i huvudsak på att ni under
70- och 80-talen kunde låna alltmer pengar på pen-
ningmarknaden, men med dagens helt enorma
statsskuld går inte det längre. Det finns somliga ute på
vänsterkanten som tror sig kunna låna sig till ytterli-
gare frister - kanske oändliga frister - utan att någon-
sin behöva betala tillbaka. Så vansinniga är trots allt
inte ni i regeringen, och tack och lov för det!
Men tro för den skull inte att kamerala åtgärder
mot budgetunderskott skapar jobb. Nu är det snart ett
år sedan vi kom överens med er i regeringen i till-
växtpropositionen om att det också gäller att satsa på
utbildning, starkare näringsliv och miljö för att klara
landets ekonomi och sysselsättning. Det var en ut-
gångspunkt och en plattform för fortsatt samarbete
och gemensamma satsningar. Men sedan dess har
egentligen ingenting hänt. Det ni nu föreskriver är i
huvudsak upprepningar av vad vi sade redan då. Året
som gått har i stället ägnats åt interna socialdemokra-
tiska bekymmer, regeringsombildning och partitaktis-
ka manövrer för att splittra de politiska motståndarna
på högerkanten. Ert samarbete med Centerpartiet är
maktpolitiskt intressant, men det ger inte fler jobb.
Däremot är det uppenbart att Centerpartiets mark- och
kapitalägande kärntrupper har fått det bättre ställt.
Alla som är arbetslösa tvingas se tillbaka på ett
förlorat år. Tyvärr är det svårt att se någon ljusning
framöver.
Fru talman! Det första målet borde vara att halvera
den totala arbetslösheten. Man skall alltså räkna in de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det skall inte
duga med statistiska manipulationer eller konstlade
åtgärder. Man behöver ett riktigt mål för att kunna
vidta riktiga åtgärder.
För det andra måste arbetstiden sänkas. Om var
och en av oss som har arbete arbetar en timme mindre
per dag ger det hundratusentals nya jobb.
För det tredje måste beskattningen av arbete sän-
kas. Det höga kostnaderna för att anställa fler eller
köpa tjänster måste ned, och också stanna nere på
längre sikt.
För det fjärde måste företagen ges både bättre till-
gång till riskvilligt kapital och smidigare och enklare
regler.
För det femte måste besparingar som slår mot väl-
färdens kärna - vården, omsorgen och skolan - och
som slår mot de människor som har de minsta eko-
nomiska marginalerna, upphöra. Tvärtom måste för-
delningspolitiken skärpas och besparingarna i stället
inriktas mot dem som är välbeställda. Det ger betyd-
ligt fler jobb både i företag, kommuner och landsting.
För det sjätte måste satsningen på miljön komma i
gång på allvar. Det ger också många nya jobb i både
gamla och nya verksamheter.
Fru talman! Jag vill med anledning av detta yrka
bifall till reservationerna 3, 7, 65, 73 och 98. Jag kan
konstatera att det inte saknas realistiska förslag för att
sänka arbetslösheten. Men hittills saknas den regering
som krävs för att förslagen skall bli verklighet.