Herr talman! Erik Åsbrink framhärdar i att disku-
tera som om alla problem i svensk ekonomi uppkom
den 4 oktober 1991 när den borgerliga regeringen
tillträdde. Så är det naturligtvis inte.
Jag vill ställa en fråga till Erik Åsbrink. Vill Erik
Åsbrink återgå till den ekonomiska politik som fördes
mellan 1988 och 1991 och det ekonomiska läge vi
hade då? Det skulle vara intressant att höra.
Den andra frågeställningen gäller målet för att
pressa ned arbetslösheten. Det som Erik Åsbrink
citerade står inte i vår motion. Det står något helt
annat. Läs gärna motionen igen.
Det väsentliga för oss är att målet är att förbättra
villkoren för arbete och företagande så att man kan
halvera den totala arbetslösheten. Det mål Erik Ås-
brink sätter upp är begränsat och det ger möjlighet att
laborera med sådant som innebär att man tar hand om
de arbetslösa och inte skapar förutsättningar för nya
jobb.
Där finns det en stor risk. När man ser den politik
som den regering Erik Åsbrink nu tillhör har fört kan
man konstatera att den har höjt skatten på arbete med
inte mindre än 40 000 miljoner kronor. Den har höjt
skatten på investeringar i nya jobb och återreglerat
arbetsmarknaden så att det är svårare att anställa.
Regeringen har kort sagt vidtagit ett antal åtgärder
som har lett fram till den situation vi nu befinner oss i,
en massarbetslöshet som håller på att permanentas.
Detta är det stora problemet. Vad vill ni då göra åt
detta?
Är ni beredda att sänka skatten, ta bort dubbelbe-
skattningen och avreglera arbetsmarknaden? Några
sådana förslag finns inte. Under tiden blir fler och fler
arbetslösa. Ni sviker de arbetslösa, Erik Åsbrink.