Fru talman! Bakgrunden till att riksdagen samlas
så här på övertid mitt i sommaren är ju att regeringen
inte har mäktat lägga fram en sysselsättningsproposi-
tion under maj månad, som var planerat, så att riksda-
gen hade kunnat fatta beslut före sommaruppehållet.
När vår regering lämnade över till socialdemokra-
terna hösten 1994 tillkom det ungefär 1 000 nya jobb
per vecka. I dag försvinner ungefär 1 000 jobb per
vecka. Och både AMS och Konjunkturinstitutet förut-
ser nu en ytterligare försämring av sysselsättningslä-
get. Regeringen har ju lovat pressa ned arbetslöshe-
ten, men i stället ökar den nu efter två år med social-
demokraterna i Rosenbad.
Bakgrunden är, nu som tidigare, att regeringen
saknar såväl en ideologi som en strategi för att genom
ett varmare och bättre företagarklimat få ned den
totala arbetslösheten.
Jag tycker faktiskt att det är värt att påminna om
att socialdemokraterna armbågade sig fram till mak-
ten på löften om att redan 1995 "tiondel för tiondel"
pressa tillbaka arbetslösheten till 5 %. Det blev precis
tvärtom. När vi lämnade över i september 1994 var
374 400 arbetslösa. Förra veckan var 443 500 männi-
skor öppet arbetslösa, alltså 69 100 fler efter två år
med Göran Persson i Rosenbad. Tala om löftesbrott!
Folk trodde faktiskt på att socialdemokraterna
skulle kunna åstadkomma en snabb sänkning av ar-
betslösheten, att det nu skulle vara slut på nedskär-
ningarna i a-kassa, föräldraförsäkring och sjukförsäk-
ring, att det nu inte skulle sägas upp några fler an-
ställda i kommuner och landsting. Nu skulle det min-
sann tvärtom bli nya resurser till vård och omsorg.
Det trodde man. Sanningen är att det aldrig har skurits
ned så mycket inom vård och omsorg som sedan so-
cialdemokraterna kom tillbaka till makten - 3 miljar-
der enbart i Stockholms läns landsting.
Man trodde att socialdemokraterna hade en mira-
kelmedicin mot arbetslösheten. Man trodde också på
myten att Sveriges problem började under förra man-
datperioden. Man trodde att besparingarna då berodde
på att den borgerliga regeringen av ren illvilja ville
skära ned i välfärden. Men Sveriges problem, fru
talman, är faktiskt resultatet av 25 år av felaktig poli-
tik. Regeringen har faktiskt bundit ris åt egen rygg
genom att skylla nästan alla Sveriges problem - kan-
ske snart också semestervädret - på regeringen Bildt.
Därför är regeringens mandat att avveckla den to-
tala arbetslösheten nu så snävt. Valet av mål - att
halvera den öppna arbetslösheten - är inte gjort av en
slump. Nej, det är mycket noggrant och slugt uttänkt.
Medlen att minska den öppna arbetslösheten har
nämligen mycket hög politisk acceptans i regeringen
närstående kretsar. Därför blir det selektiva åtgärder
som RAS och andra AMS-åtgärder, som en utredning
beställd av Riksdagens revisorer i dagarna för övrigt
dömt ut för att de tränger undan många ordinarie
arbetstillfällen. Men att minska den totala arbetslöshe-
ten genom ett varmare och bättre klimat för allt före-
tagande har däremot en låg acceptans i regeringen
närstående kretsar. Det betraktas fortfarande som
något slags högerpolitik.
Per-Ola Eriksson får ursäkta, men när man läser
resultatet av regeringens nattliga överläggningar med
Centerpartiet kommer man osökt att tänka på omdö-
met som han fällde som hade klippt grisen: Mycket
skrik och litet ull. Visst tar man vissa steg i rätt rikt-
ning, och visst blev det litet ull till slut, men inte räck-
er det till helgdagsrock åt far eller söndagskjol åt mor
- möjligtvis räcker det till någon liten tumme åt lan-
dets småföretagare att värma sig med i den politiska
snålblåsten.
Det räcker nämligen inte att med läpparna be-
känna att det är företagen som ska skaffa fram de nya
jobben. Det är ungefär som när man är ute och åker
på sjön: Det krävs så tydliga kursförändringar att de
uppfattas och registreras också av andra sjöfarande.
Men landets företagare kan knappast uppfatta någon
förändring i företagarklimatet. Tvärtom blåser det
fortfarande både kallt och snålt. Regeringen tvingar
nu igenom en fördubbling av arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen - en hel månad skall landets småfö-
retagare nu ta ansvar för de anställdas sjukdom. Det
kommer inte att leda till nya jobb. Samma sak gäller
reglerna för inbetalning av moms. Fortfarande kom-
mer många företag att tvingas leverera in moms innan
de själva har fått betalt av sina kunder.
Vi kristdemokrater har tillsammans med Folkpar-
tiet och Moderaterna i gemensamma reservationer
lagt fram ett alternativ till regeringens otillräckliga
politik. Vi har nämligen ett mer ambitiöst mål än vad
regeringen har. Våra åtgärder siktar till att halvera den
totala arbetslösheten genom att skapa förutsättningar
för nya jobb i landets hundratusentals små och stora
företag. Vi har till skillnad från regeringen försökt
identifiera drivkrafterna till företagande. Att som vi
vill ge starka motiv till att starta och driva företag är
fortfarande högexplosivt och kontroversiellt i rege-
ringen och den närstående kretsar. Jag misstänker att
vi kommer att få höra mer om det när Arne Kjörns-
berg efter mig tar till orda å utskottets vägnar.
Vad vi vill ha är fler och växande företag, och då
är det inte särskilt klokt att lägga dubbelt så hög skatt
på risksparande som på det helt riskfria sparandet i
bank. Därför måste dubbelbeskattningen bort för alla
företag.
Fåmansbolagsreglerna, denna rest från lidbomme-
riets dagar, när man stiftade lagar med jantelagen som
huvuddirektiv, är helt kontraproduktiva och måste
ändras, så att de blir mer jämställda med reglerna för
de större företagen när det gäller beskattningen.
Sverige exporterar också alldeles för många patent
och uppfinningar, som exploateras och skapar jobb i
andra länder. Därför vill vi införa skattebefrielse på
royaltyinkomster från nya patent.
Arbetsrätten, fru talman, spelar faktiskt en stor roll
för företagens vilja att anställa. Men regeringen har
sjabblat med arbetsrättsfrågan och lagt den i den ena
långbänken efter den andra. Den senaste tidpunkt som
angivits - tidtabellen revideras ständigt - är den 23
augusti om jag minns rätt. Det skall bli mycket spän-
nande att se vad som händer då. Regeringen kommer
aldrig ifrån den grundprincip som vi kristdemokrater
hävdar, nämligen att lag måste med lag förändras.
Vi kristdemokrater har alltid kämpat för familjen.
Vi vet också att många äldre, som genom hårt arbete
har varit med och byggt upp Sverige, nu inte får den
vård, omsorg och hemtjänst som de verkligen behö-
ver. Samtidigt växer arbetslösheten. Detta är ett totalt
misslyckande för regeringen.
Vi vill se till att landets dubbelarbetande föräldrar
och pensionärer får möjlighet att köpa servicetjänster
på rimliga villkor. Här finns en enorm potential, både
när det gäller att förbättra livskvaliteten för många
människor och när det gäller att skapa förutsättningar
för nya jobb. Vi vill alltså börja sänka skatten på
arbete inom en ny tjänstesektor, som också riktar sig
till hushållen. Riksdagen kan faktiskt här i dag, genom
att stödja den reservation som vi har gemensam med
Folkpartiet och Moderaterna, se till att nya jobb kan
komma i gång redan den 1 oktober.
Vi kristdemokrater har ju ofta i hård motvind för-
sökt jobba för att öppna tjänstesektorn som också
riktar sig till hushållen. Jag konstatera, fru talman, när
jag läser finansutskottets betänkande att samtliga
politiska partier utom Socialdemokraterna nu faktiskt
är inne på denna linje. Det har alltså skett en stor
förändring, och vi betraktar det som en stor framgång.
Om vi också röstade för detta i dag skulle faktiskt den
här extrasessionen inte vara förgäves för landets ar-
betslösa. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 5, 51,
141 och 165, som har det gemensamt att om vi röstar
för dem går förslagen igenom och träder i kraft redan
den 1 oktober.