Fru talman! I uppslagsboken Focus står det:
"demokrati - folkstyre, statsskick som innebär att
majoritetens vilja utövar det avgörande inflytandet på
styrelsen". Men demokrati är något mer än ett system
för att välja, något mer än konstitutionella ramar och
något mer än filosofiska resonemang.
Demokratins styrka beror inte uteslutande på om
institutionerna fungerar utan också på om demokratin
kan uträtta något, kan lösa viktiga problem för med-
borgarna i vardagen. Demokratin måste ständigt vara
beredd på att ta itu med nya problem. Den måste vara
levande och ständigt visa medborgarna, väljarna, att
alla behövs och att vitaliteten i systemet är beroende
av samverkan och delaktighet.
Genom samarbete med andra partier här i riksda-
gen har vi socialdemokrater velat åstadkomma resul-
tat som rör människorna i vardagen. Bl.a. i detta ljus
skall våra överenskommelser med Centerpartiet ses.
Centerpartiets gruppledare här i riksdagen och jag har
i tidigare debatter talat om handslagsöverenskommel-
ser mellan våra respektive partier. Det är med stor
glädje som jag i dag får argumentera för en ny sådan
överenskommelse.
Våra partier och riksdagsgrupper har insett att vå-
ra uppdragsgivare, väljarna, väntar sig att vi skall
sätta in alla krafter för att lösa de problem som väljar-
na, medborgarna, har. Självfallet innebär det att vi får
kompromissa. Men ligger det inte i själva demokra-
tins väsen att man gör så, att man samarbetar och
kompromissar?
Innan jag fortsätter vill jag för ordningens skull
yrka bifall till finansutskottets hemställan i alla dess
delar.
Fru talman! I söndags läste jag Jan Lindströms
krönika i Expressen. Lindström har en förmåga att
komprimera och blottlägga det som sker. I söndags
skrev han bl.a.: "Sysselsättningen i USA har ökat
kraftigt. Det visade en rapport i slutet av veckan.
Arbetslösheten har minskat rejält, från 5,6 till 5,3
procent på en månad.
Samtidigt har nettolönen stigit med i genomsnitt
nio cent, 67 öre, i timmen.
Det låter som glada nyheter.
Men när dessa nyheter kom ut i fredags, blev det
kursras på börserna världen över. Och marknadsrän-
torna steg överallt.
När några arbetslösa stackars jänkare fick jobb
och litet mer pengar, blev det dyrare att låna pengar
till en bostad i till exempel Sverige."
Det som Jan Lindström tar upp på sitt sätt är ett
exempel på det som jag tidigare har talat om, nämli-
gen att det politiska systemet -demokratin - måste
visa sig handlingskraftigt.
När jag är ute på möten, när jag besöker arbets-
platser och när jag träffar folk hemma i Sjuhärads-
bygden säger man till mig: Det här är inte klokt. Var-
för skall räntorna gå upp i Sverige när arbetslösheten
går ner i USA?
Det finns såvitt jag förstår bara två sätt att hantera
det här. Det ena är att man träffar internationella
överenskommelser. Det andra är att man ser till att ha
de pengar som behövs för att betala de utgifter som
man har skaffat sig. Vi är på god väg att klara av
landets ekonomi. Efter överenskommelsen mellan
Centerpartiet och Socialdemokraterna är vi på god
väg att få ordning på det som Gunnar Sträng kallade
för moder Sveas portmonnä. Och det arbetet skall
fullföljas.
Fru talman! Kampen för att alla som vill och kan
arbeta skall få göra det är också en kamp för att vi
skall kunna hålla ihop vårt land. Socialdemokraterna
och Centerpartiet fullföljer nu sitt drygt årsgamla
samarbete. Den uppgift som vi nu förelägger oss är att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. En god
grund är lagd för det: Bytesbalansen visar rekordstora
överskott. Inflationen är lägre än den har varit under
de senaste 35 åren. Statsskulden slutar att växa som
andel av bruttonationalprodukten. Underskottet i de
offentliga finanserna har halverats på två år. Räntorna
har gått ned sedan våren 1995 med ungefär 3,5 pro-
centenheter. Den svenska kronan har stärkts.
Grunden är alltså lagd. Nu går vi över i nästa fas.
I Socialdemokraternas partiprogram står det:
"Socialdemokratin hävdar att arbetet är grunden för
all välfärd och att folkets vilja till arbete är nationens
viktigaste tillgång."
Det var därför som vi i valrörelsen 1994 bad om
förtroende för att ta itu med två saker: få ordning på
ekonomin och få ner arbetslösheten. Vi sade också:
Arbetslösheten har tredubblats på tre år. Därför kom-
mer detta att ta tid, men låt oss sätta i gång! Vi bad
om mandatet, och vi fick det.
I punktform innehåller det förslag som nu före-
lagts riksdagen bl.a.:
* ett miljardprogram för småföretag för tillväxt
och utveckling
* en skatteinjektion för bilindustrin som kommer
att följas upp av ett miljövänligare sätt att ta ut skatt
på förmånsbilar
* en unik stor satsning på utbildning - ett rejält
kunskapslyft för Sverige
* ökade möjligheter för kommuner, företag och
fackföreningar att göra insatser när det gäller jobben
* en miljard för att påbörja omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle
* en miljard för Östersjösamarbete
Eftersom företrädare för flera fackutskott senare
under dagen kommer att debattera detta tänker jag, fru
talman, nöja mig med att ta upp några få saker.
En miljard är en väldig massa pengar. Det avsätts
under en femårsperiod för att samarbete och utveck-
ling i Östersjöregionen skall stärkas. Om alla ställer
upp - staterna, näringslivet, universiteten och högsko-
lorna - kan detta ge ett verkligt lyft. Östersjön kan bli
ett fredens och utvecklingens hav i dess riktiga be-
märkelse. Betänk bara vad det kan komma att innebä-
ra för svenskt näringsliv och för sysselsättningen!
I Borås och Bollebygds kommuner hemma i Sju-
häradsbygden bor ungefär 100 000 människor. Lika
många reguljära utbildningsplatser inrättas nu inom
vuxenutbildningen. Dessutom inrättas i en första om-
gång 15 000 reguljära platser inom universitet och
högskolor. Alla talar om hur viktigt det är med större
kunskaper och höjd kompetens. Nu får vi i riksdagen
ta ställning till om vi tycker att det är viktigt.
Regeringen föreslår ett femårigt program till en
kostnad av en miljard för att påbörja den ekologiska
omställningen. Programmet syftar i första hand till att
driva på den tekniska utvecklingen och skapa syssel-
sättning främst genom kretsloppsanpassning av bygg-
nader och teknisk infrastruktur.
Vi skall påbörja vandringen från avlopp till krets-
lopp. Jag har inte tillräcklig fantasi för att fullt ut
förstå det som vi nu påbörjar. Men jag inser några
saker. I det arbete som vi nu sätter i gång kommer det
att finnas plats för allas insatser. Den omställning som
dessa förslag skall vara en del av kommer att innebära
nästa stora språng för Sverige. Vi är glada över att det
finns en bred uppslutning i riksdagen för det.
Hittills har jag inte haft några synpunkter på op-
positionspartiernas förslag. Skälet är att jag tycker att
vår egen politik - den som vi har gjort upp om med
Centerpartiet - är mer konkret och framåtsyftande.
Men, fru talman, jag måste faktiskt ta upp en sak som
jag tycker är uppseendeväckande fräck. I en av Mode-
raternas partimotioner står det: "Även socialdemokra-
terna har tvingats börja inse att stora budgetunderskott
och en hög inflationstakt endast kan ge mycket kort-
siktigt positiva effekter för sysselsättningen."
Detta, fru talman, skriver företrädare för det parti
som mer än något annat i modern tid är ansvarigt för
statsfinansernas totala förfall. Carl Bildt, Anders
Björck, Per Unckel, Gun Hellsvik, Bo Lundgren, Per
Westerberg och själve arkitekten Lars Tobisson finns
alla som undertecknare. Det får väl ändå vara någon
måtta på hur man söker friskriva sig från ansvar?
Fru talman! Riksdagen föreslås i dag ställa sig
bakom målet om att halvera den öppna arbetslösheten
till 4 % år 2000. Det finns en del som säger att det
inte går. Vi hörde Roy Ottosson stå här och säga: Det
går inte. Den öppna arbetslösheten kommer att bita
sig fast på 8 %. Vi får väl se, Roy Ottosson. Hade
man blundat när man hörde Roy Ottosson och inte
upptäckt att det var en man som talade, kunde man ha
trott att det var Anne Wibble som talade. Anne
Wibble kunde ha hållit åtminstone 90 % av det anfö-
rande som Roy Ottosson höll. Roy Ottosson, ni är på
fel planhalva.
Dessa olyckskorpar är det största hotet mot fram-
gång. Glöm inte att det var samma svartmålare som
sade: Det går inte att sanera ekonomin. Socialdemo-
kraterna kommer inte att lyckas med det. Nu är vi på
god väg att lyckas med det tillsammans med Center-
partiet.
Nu skall vi ta oss an nästa stora uppgift: att halve-
ra den öppna arbetslösheten. Om det inte går åt rätt
håll kommer vi att göra mer. Går det inte i tillräckligt
snabb takt kommer vi också att göra mer. Regeringen
kommer att återkomma två gånger per år till riksda-
gen och redovisa hur det har gått. Vi har föresatt oss
att med det svenska folkets hjälp klara det här - för de
arbetslösas skull, för välfärdens skull, för fördelning-
ens skull och för Sveriges skull.
Låt oss då komma ihåg, fru talman: Det finns inte
de och vi. Det finns bara vi. Låt oss tillsammans åter-
skapa en svensk modell, en modell som präglas mer
av samarbete och mindre av konfrontation. I detta
arbete behövs alla som bor och verkar i Sverige. I
detta arbete behövs de fackliga organisationerna. I
detta arbete behövs företagen, de stora och de små. I
detta arbete behövs kommuner och landsting, kyrkor
och ideella organisationer. I detta arbete behövs pri-
vat näringsliv och offentlig sektor. I detta arbete be-
hövs de politiska partierna, både de som står bakom
förslaget i dag och de som i dag utgör opposition.
Fru talman! I detta arbete behövs bokstavligt talat
alla.
(Applåder)