Fru talman! I dag känner jag mig ensam här i
kammaren, i Sveriges riksdag. Jag är utpekad och
diskriminerad. Trots det eller snarare med anledning
av det kommer jag i mitt anförande att vara personlig.
Jag kommer att vara känslomässig. Jag talar om mig
själv men också om många andra i vårt land, kvinnor
som män.
Fru talman! Vad beror detta på? Varför ses jag
som smutsig och mindre värd? Varför blir jag diskri-
minerad? Beror det på att jag är ledamot av Sveriges
riksdag? Beror det på att jag har ett utländskt efter-
namn? Eller beror det på mitt svarta hår och mina
sammetsbruna ögon? Eller på min frisyr?
Fru talman! Svaret är nej. Det är inte dessa fakto-
rer det beror på att jag diskrimineras. Det är mycket
enklare än så, fast enormt mycket vidare och djupare.
Det handlar om kärlek. Det handlar om människor.
Det är därför det blir så svårt, för kärlek mellan män-
niskor ses som svårt i detta betänkande, som ett pro-
blem, trots att vi alla har varit förälskade. Jag minns
min första förälskelse. Minns ni er första förälskelse?
Kjell Eldensjö får göra det, Berit Adolfsson får
göra det, Marina Pettersson får göra. Ja, praktiskt
taget alla ledamöter som sitter här i kammaren får
göra det. Fru talmannen får göra det, men jag får inte
göra det!
Lagstiftningen och riksdagens majoritet tillåter
inte mig och tusentals andra män och kvinnor att göra
det. Vi får helt enkelt inte gifta oss. Vi är och förblir
diskriminerade enligt dagens betänkande. Men varför,
fru talman, varför?
En av de grundläggande förutsättningarna för en
skådespelare är empati, att ha förståelse och inlevel-
seförmåga, att leva sig in i en annan människas situa-
tion, förmågan att leva sig in i en annan människas
känslor. Där förenas politiken med teatern. Man skall
inte behöva vara skådespelare för att klara av det.
God inlevelseförmåga skall också en politiker ha. Jag
är övertygad om att det krävs av en politiker.
Jag vill faktiskt fråga Kristdemokraternas Kjell
Eldensjö varför han vill fortsätta att förbjuda homo-
sexuella från möjligheten att ingå äktenskap på sam-
ma villkor och med samma rättsverkningar som hete-
rosexuella och på det sättet fortsätta att diskriminera
bl.a. mig.
Moderaternas Berit Adolfsson: Varför?
Folkpartiets Ulf Nilsson: Varför?
Centerpartiets Viviann Gerdin: Varför?
Socialdemokraternas Marina Pettersson: Varför?
Det är raka frågor, och jag förväntar mig också
raka svar. I och för sig vet jag inte riktigt vad jag
förväntar mig av Kristdemokraterna med tanke på
deras motion L424. När jag läste motionen förstod
jag att skulle Tuve Skånberg fått bestämma hade jag
inte fått existera.
Över 30 000 personer deltog i den färgstarka pa-
raden på Stockholm Euro Pride i somras som med
kraft tog avstånd från nymoralism och diskriminering
och med stolthet tog ställning för att kärleken mellan
människor av samma kön är minst lika mycket värt
som kärleken mellan människor av skilda kön. Inte
ens Kristdemokraterna kunde undgå denna starka och
tydliga manifestation. Men vad händer med alla oss
om Kristdemokraterna får styra? Kan vi utstå mer
våld än det som redan riktas mot oss i dag?
Fru talman! Kan jag vara mer tydlig än så här i
mitt avståndstagande från motion L424?
Nu vill jag vända mig till socialdemokraterna och
fråga: Vad beror det på att vi valt att vara så otydliga i
fråga om homo- och bisexuellas rättigheter? Varför
tar ni inte på ett starkare sätt avstånd från Kristdemo-
kraternas motion? Eller det är kanske det ni inte gör,
inte tar avstånd från Kristdemokraternas motion.
Varför är inte min kärlek lika mycket värt?
Är det någon kristdemokrat, moderat eller social-
demokrat som tar ansvar för det fysiska och psykiska
våld som i dag riktas mot homosexuella i samhället?
Hur var det nu med empatin? Inser ni vilka konsek-
venser ert handlande här i kammaren får ute i sam-
hället?
Fru talman! Jag har försökt ta upp kärnan i vad
yrkandena till motionerna L402, L404, L407, L410,
K330, Ju709 och So380 går ut på. För oss i Vänster-
partiet handlar det om en strävan och ett krav att
skapa en lagstiftning som inte diskriminerar männi-
skor på grund av deras sexuella orientering.
Lagutskottets betänkande LU18 behandlar lag-
stiftning på det familjerättsliga området. Det handlar
bl.a. om äktenskap för homosexuella, partnerskapsla-
gens anknytningsvillkor, förordnande av registre-
ringsförrättare och registrering av partnerskap utom-
lands.
Berit Adolfsson kommenterade inte ens det här.
Det var tyst. Hon sade att det hade pågått ett enormt
och febrilt tankearbete. Men var är resultaten? Det
var tyst från Berit Adolfsson.
Men här kan jag trots allt glädja mig. Jag kan ock-
så komma med en glädjande nyhet som jag vill pre-
sentera för kammaren, fru talman.
Den 20 april beslutade Varbergs kommunfull-
mäktige att uppdraget som vigsel- och partnerskaps-
förrättare skall betraktas som ett sammanhållet upp-
drag - helt i linje med vissa av motionerna i betän-
kandet. Jag hoppas att fler kommuner följer Varbergs
beslut.
I övrigt, fru talman, kan vi i Vänsterpartiet glädja
oss åt att vi fick hela utskottet att enigt ställa sig bak-
om Maud Björnemalms motion, som gäller möjlig-
heten att ge barn rätt till juridiskt ombud när deras
rättigheter kränks. Vidare har vi också reserverat oss
till förmån för en utvärdering av 1998 års föräldra-
balksreform och barns påverkan av växelvis boende.
Vad gäller motionerna om talerätt i mål om hä-
vande av faderskap och tillsättande av en s.k. värde-
kommission kommer min partikamrat, lagutskottets
ordförande, Tanja Linderborg att klargöra våra ställ-
ningstaganden.
Fru talman! Naturligtvis står jag bakom alla
Vänsterpartiets reservationer men har valt att lyfta
fram två. Jag yrkar således bifall till reservationerna 2
och 5.
Fru talman! Jag har en stark tro på människan och
på kärleken. Jag har här försökt att tydliggöra det. Det
var därför jag en gång engagerade mig i politiken.
Det var inte för att stifta lagar som diskriminmerar
och särskiljer, utan för att förändra den lagstiftning
som i dag diskriminerar människor, i det här fallet för
att vi är kapabla att älska.
Som ett bevis och en vänlig gest vill jag avsluta
mitt anförande med några av Jacques Brels ord.
Kanske kärlek är allt, som till sist vi har kvar,
vad är kärleken värd, vad kan kärleken då
Kanske kärlek är allt, som kan skänkas av oss,
åt dom tappra som slåss, för den rätt som vi vet
Kanske kärlek är allt, som vi har och kan ge
åt en skriande nöd, när vi ville ge bröd
Kanske kärlek är allt, som vi skänktes en gång,
som en tvekande sång, mot vad makten befallt
Kanske kärlek är allt, emot sparkar och slag,
när vi varje ny dag, krossar tvivel och hån
När vi ingenting har, blott vad kärlek förmår,
har vi allting kvar, eller en värld är vår.