Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar
omfattar skilda frågor på familjerättens område -
frågor som behandlats i lagutskottet med anledning
av ett antal motioner från allmänna motionstiden.
Vi kristdemokrater har egna reservationer och
finns med på några gemensamma. Vi står givetvis
bakom dessa, men för att vinna tid vid voteringspro-
cessen yrkar jag bifall endast till reservation nr 11.
Jag tänker i mitt anförande ta upp de frågor där
kristdemokraterna reserverat sig. Jag börjar med det
avsnitt som rör äktenskapets ställning.
Fru talman! Det är väl ingen tvekan om att vi i
dag lever i ett samhälle med stor splittring, instabilitet
och mängder av kortvariga, många gånger ytliga
relationer. Samtidigt är vi säkert väl medvetna om att
fasthet, stabilitet, trohet och trygghet är något som
alla, inte minst barnen, mår bäst av.
Vi kristdemokrater menar att äktenskapet är den
samlevnadsform som med rätt stöd och sanktion av
samhället befrämjar de nämnda egenskaperna. Äkten-
skapet tar sikte på en lång samlevnad och ger barnen
de största förutsättningarna att få växa upp i en sam-
manhållen familj. Detta är också generellt sett en god
grund för fostran och förståelse för grundläggande
värden som jämställdhet och respekt för varje männi-
skas integritet. En fast och trygg familj fungerar ock-
så som bas för ett vidare samhällsengagemang.
I en kristdemokratisk motion som lagutskottet be-
handlat i detta avsnitt visas att cirka hälften av in-
gångna äktenskap varje år spricker, men att sambo-
förhållanden spricker i än mycket större utsträckning.
En separation är en av livets svåraste kriser, som
enligt statistik visats ge effekter på hälsa, livslängd
och flera andra saker.
De verkliga förlorarna är dock barnen. Varje år får
ca 45 000 barn vara med om en separation, för 10 000
av dem för andra gången. En fjärdedel av dessa barn
kommer enligt statistiken att efter några år helt förlo-
ra kontakten med sin pappa.
Äktenskapet har förutsättningar att vara stabilare
än övriga samlevnader. Därför bör det så långt möj-
ligt ytterligare stärkas och prioriteras. Därigenom
markeras en medveten vilja från samhällets sida att
garantera rättssäkerhet och jämställdhet makar emel-
lan, samtidigt som barnens trygghet förstärks. De
löften som ges vid giftermålet kan ses som ett
"kontrakt" dels mellan parterna själva, dels mellan
dem och staten. Alla har därmed offentligt och frivil-
ligt påtagit sig förpliktelser mot varandra.
Fru talman! Jag går nu över till den del i betän-
kandet som behandlar frågor om vårdnad om barn
m.m. Jag vill då säga något om frågan som rör mor-
och farföräldrar som vårdnadshavare. Den m-motion
som behandlas i betänkandet föreslår att om båda
föräldrarna avlidit bör vårdnaden av det eller de barn
som finns i första hand anförtros åt mor- eller farför-
äldrar. Kristdemokraterna tycker att detta borde vara
en självklarahet om de inte inte bedöms vara gravt
olämpliga eller om de av någon anledning inte har
den möjligheten. Det är ju ändå så att nära släktskap i
de flesta fall innebär mycket starka band och har stor
betydelse då barn skiljs från sina föräldrar på detta
sätt.
Så några ord om talerätt vid hävande av fader-
skap.
I lagutskottets text i denna fråga framgår att ut-
skottet inte har någon annan uppfattning än motionä-
rerna vad gäller vikten av att ingen felaktigt förklaras
vara far. Det ligger givetvis i såväl mödrars som
barns intresse att faderskap blir riktigt fastställt. Sam-
tidigt tycks utskottsmajoritetens huvudargument för
att inte bifalla motionen vara att detta inte torde kun-
na motiveras utifrån principen om barnets bästa. Det
syns mig lite motsägelsefullt. En utredning borde ha
bifallits.
Så något också om förmånstagare vid tecknande
av pensionsförsäkring.
I en kristdemokratisk motion föreslås att för-
månstagarkretsen vid tecknande av pensionsförsäk-
ring utökas så att arvingar inom en utvidgad krets
tillåts bli mottagare av medel från en pensionsförsäk-
ring vars premie är avdragsgill, så att medlen inte
tillfaller försäkringskollektivet genom s.k. arvsvinst.
En sådan ordning skulle för en del människor göra
att det känns bättre att teckna pensionsförsäkring,
som förhoppningsvis skall tillfalla dem själva. Men
om olyckan är framme och de själva inte får den
möjligheten tillfaller den i varje fall inte kollektivet i
de fall inga nära anhöriga finns. I stället tillfaller den
arvingar som inte tillhör de allra närmaste. Detta
tycker jag är en rimlig ordning, men det tycker inte
utskottsmajoriteten, vilket är att beklaga.
Fru talman! Jag tänker nu ta upp vår motion om
en värdekommission.
För inte så många årtionden sedan var den kristna
värdegrunden självskriven i de flesta sammanhang
och en naturlig bas i vardagslivet, inte minst i skolans
värld. Etiska normer och levnadsregler genom kris-
tendomsundervisningen lade grunden för de ungas
framtida förhållningssätt. Etiska levnadsregler fördes
vidare, och utan särskild dramatik fick de unga del av
de grundvärderingar som sedan århundraden varit
svenska folkets bärande etiska fundament.
När nu denna tidigare ordning med införlivande
av regler och levnadsnormer successivt avvecklats
från dagordningen i skola och annorstädes har, som
jag ser det, utvecklingen i samhället gått mot en mer
ytlig syn på vad som är rätt och fel, vikten av ett
vårdat språk, respekten för andra människor osv. I
stället har själviskhet, materialism och inte minst
övertron på ekonomins möjlighet att tillfredsställa
människors alla behov m.m. fokuserats både i sam-
hället och i människors vardag.
Nu är det ju ändå så att många mår psykiskt dåligt
i dag. Många har svårt att finna mening i livet, själv-
mordsfrekvensen har ökat, inte minst bland unga, och
brottsligheten har ökat dramatiskt sedan 50-talet, för
att nämna bara några saker med en negativ utveck-
ling. Till detta kommer bl.a. också den våldsamma
expansionen av medieutbudet, som medför en lavin
av möjligheter att titta på och informera sig om allt
möjligt. I och för sig har detta också mycket gott med
sig, men det medför samtidigt att många har problem
att selektera gott från ont och att orientera sig i rätt
riktning i sin livsutveckling. I stället blir man influe-
rad i destruktiv riktning, bl.a. beroende på att man
saknar en fast etisk grund att stå på i livet.
I denna situation vill vi kristdemokrater lyfta fram
idén om en värdekommission. Nu är kanske detta
namn inte det bästa. Termen kommission leder ju lätt
tankarna till en kommitté som utarbetar ett förslag
och lägger fram en rapport - sedan är det färdigt.
Jag vill nu speciellt rikta mig till Berit Adolfsson.
Detta är inte alls vad vi avser med vår motion. Vi
menar i stället att det är angeläget att få i gång och att
finna vägar till en bred diskussion i de djupa folklag-
ren om gemensamma värden och värderingar i sam-
hället. Uppdraget skulle vara att stimulera till en
fortgående process för ökad insikt och samsyn vad
gäller värdeförankring för enskilda och för samhället
i stort.
Utskottet argumenterar i betänkandet för avslag
på den kristdemokratiska motionen genom att hänvisa
till några olika saker, nämligen en kommitté inför
millennieskiftet, en utredning - Demokratiutredning-
en - och en av Utbildningsdepartementet tillsatt pro-
jektgrupp med uppgift att utveckla arbetet med vär-
degrunden i skolan.
De här aktiviteterna är säkert värdefulla för de
uppdrag som de är avsedda för, men ingen av dem tar
sikte på det som en värdekommission skulle ha som
uppgift, nämligen det som jag tidigare har talat om:
en brett upplagd samhällsdebatt på alla nivåer i sam-
hället och en så heltäckande genomlysning av vår
gemensamma värdegrund som möjligt, med syftet att
få i gång en strömning i samhällsutvecklingen som
leder till ett bättre och mjukare samhälle med fasta
och respekterade normer för allas bästa.
Fru talman! Det brukar talas om att vi har en inre
kompass som leder oss rätt. Det kan nog ha sin rik-
tighet, men för att man skall kunna använda kompass
och veta att den leder åt rätt håll behövs det också en
karta som visar hindren men också möjligheter och
vägar att nå målet. Det är den kartbilden som vi krist-
demokrater tror att en värdekommission, tillsammans
med så många som möjligt i samhället, skulle kunna
hjälpa till att ta fram.
Jag yrkar än en gång bifall till reservation 11.