Fru talman! För några år sedan, jag vill minnas att
det var 1994, beslutade riksdagen att införa registrerat
partnerskap för två personer av samma kön som vill
leva tillsammans. De flesta bestämmelser som gäller
för äktenskap gäller även för partnerskap med ett
viktigt undantag för vårdnaden av barn. Frågan om
barnen utreds just nu av en kommitté tillsatt av rege-
ringen.
Lagutskottet har nu behandlat ett antal motioner
som gäller ändringar av lagar och regler så att de skall
stå mer i konsekvens med lagstiftningen om registre-
rat partnerskap. För Folkpartiets del är det naturligt
att stödja alla förändringar som innebär att registrerat
partnerskap kan ingås på samma sätt och med lika lite
krångel som en vigsel.
Däremot säger också Folkpartiet nej till motioner
som vill förändra principerna så att äktenskap re-
spektive partnerskap blir samma begrepp i lagen. Det
nya partnerskapet har blivit och blir en alltmer ac-
cepterad samlevnadsform vid sidan av det traditio-
nella äktenskapet. Jag är övertygad om att den ut-
vecklingen kommer att fortsätta så att den samlev-
nadsformen blir en del i vår familjetradition.
Därför är det också naturligt och viktigt att nu
ändra regler och lagar så att de står i konsekvens med
lagen om partnerskap i Sverige. Det är t.ex. logiskt
och rätt att partnerskap skall kunna ingås med en
utländsk medborgare som kommer från ett land som
har samma lagstiftning som vi. Men motioner som
föreslår den konsekvensändringen av reglerna har
avstyrkts av utskottsmajoriteten. Jag kan inte se att
det finns någon anledning för att rätten att välja sam-
levnadsform skall vara mindre för utländska medbor-
gare.
Fru talman! I de svenska kommunerna kan två
personer registrera sitt partnerskap, men inte utom-
lands på en svensk ambassad. Den service som
svenska ambassader erbjuder borde enligt min me-
ning gälla alla medborgare och inte undanta någon. I
de fall där inte värdlandet har något att invända kan
jag inte se något argument för att undanta ambassa-
derna från den tjänsteutövning som en borgerlig för-
rättare hemma i Sverige kan utföra. Även här avslår
tyvärr majoriteten de motioner som vill ändra praxis i
enlighet med lagstiftningen.
Även förslaget att borgerliga vigselförrättare skall
vara skyldiga att tjänstgöra vid registrering av part-
nerskap avslås av utskottets majoritet. När vissa
präster i den gamla statskyrkan vägrade att viga från-
skilda betraktades det av samhället närmast som ett
tjänstefel. Ändå handlade det då om ett trossamfund
som det trots allt var frivilligt att vara inskriven i.
Svensk medborgare blir man däremot född till. Men i
dag tycker fortfarande en majoritet i utskottet att en
borgerlig vigselförrättare skall få genomföra vigslar
men kunna vägra att registrera ett partnerskap - trots
att detta enligt svensk lag i princip är jämställt med
äktenskap.
Fru talman! I och med att motioner med innebör-
den att öka likheten inför lagen nu avstyrks gör alltså
majoriteten undantag för enskilda svenska och ut-
ländska medborgare på ett sätt som förefaller olo-
giskt. Enda skälet till den här tveksamheten och de
här undantagen är de enskilda individernas sexuella
läggning, och det är märkligt och förvånande för mig
att en sådan privat sak, som knappast stör någon ut-
omstående människa, skall leda till att reglerna för
samlevnadsformer skall fortsätta att vara olika från
fall till fall. Jag ser fram emot att människor i ett
tolerant samhälle framöver skall visa mindre intresse
för sina medmänniskors privatliv, men med tanke på
hur en del av besluten verkar bli i dag är det en bit
kvar dit.
Om man av någon anledning är helt emot lagen
om partnerskap finns det en viss fördomsfull konsek-
vens i att säga nej till de här förändringarna. Men jag
kan inte förstå att partier som är för denna lag samti-
dig vill ha kvar onödigt krångel för människor. Om
man har en liberal och humanistisk utgångspunkt är
det i alla fall ingen tvekan om var man hamnar när
det gäller att erkänna alla människors lika rättigheter.
Fru talman! Kjell Eldensjö säger i sitt anförande
att äktenskapet mellan man och kvinna skall priorite-
ras som samlevnadsform. Kristdemokraterna har en
motion med samma innebörd. Bl.a. skriver han i sin
reservation att barnens trygghet skall stärkas. Folk-
partiet anser att alla barns trygghet är viktig - det
gäller även de barn som inte växer upp i ett äkten-
skap. Äktenskapslagstiftningen ger i dag människor
ett skydd på väldigt många sätt och reglerar juridiskt
en massa praktiska angelägenheter. Men eftersom
människor av olika skäl ändå väljer att inte leva i
äktenskap måste vi ha regler som garanterar trygghet
även för dem.
Jag lyssnade noga på Kjell Eldensjös anförande,
men fick inte reda på vilka förändringar han eller
Kristdemokraterna vill genomföra för att stärka äk-
tenskapet ytterligare. Finns det några konkreta förslag
till lagstiftningsförändringar eller blir det motsatt väg,
alltså att man genomför försämringar för människor
som inte lever i äktenskap?
Fru talman! Det har varit många frågor om famil-
jerätt i detta betänkande. En helt annan fråga är den
som några talare har tagit upp om talerätt när det
gäller faderskap. Det finns några motioner här, bl.a.
en folkpartimotion, där det föreslås att reglerna för
talerätt för änka och arvingar när faderskap fastställs
genom dom skall bli föremål för en förutsättningslös
utredning där barnets bästa är den självklara utgångs-
punkten. I dag är reglerna för efterlevandes rätt att
föra talan om faderskap oklara. Möjligheterna att
utesluta en möjlig far har ju förändrats på senare år
genom blodundersökning osv. Det vore därför natur-
ligt att göra en utredning kring hur reglerna i dag
fungerar. Det behövs genast en förutsättningslös
utredning kring de här frågorna.
Slutligen bland alla dessa frågor, fru talman, vill
jag nämna Kristdemokraternas motion om en värde-
kommission. I utskottet har ju samtliga partier utom
Kristdemokraterna själva avstyrkt motionen. Folk-
partiet föreslog en något annan motivering, som vi
reserverade oss till förmån för.
Folkpartiet anser att samtal kring moralfrågor be-
höver föras i mycket större utsträckning än i dag och
engagera betydligt fler människor. Men enligt vår
mening skulle en statlig kommission kunna leda till
att en viss moralsyn skulle formuleras under den
falska föreställningen att den delas av alla. Risken
med en statlig kommission är att den antingen pre-
senterar slutsatser som är så allmänna att de är oint-
ressanta eller att den tar ställning i frågor som det är
den enskildes ansvar att avgöra.
Delvis bortser man också i motionens formule-
ringar från det faktum att samma ställningstagande
kan utformas utifrån helt skilda etiska principer. Ex-
empelvis kan en kristen och en ateist utifrån helt
skilda utgångspunkter och helt skild argumentering
komma fram till samma slutsats när det gäller t.ex.
solidaritet med människor i nöd.
I förslaget talas det om familjens betydelse. Men
man preciserar inte vad som menas med familj. Är
det mamma, pappa och barn? Är det ensamstående?
Är det ensamstående föräldrar? Gäller det hetero- och
homosexuell gemenskap? Föreställningen att en stat-
lig kommitté skall yttra sig om hur en god familj kan
se ut kan leda till intolerans och fördomar.
Det är viktigt i olika sammanhang att stimulera till
diskussion om vilket samband det finns mellan våra
ställningstaganden i olika frågor och våra etiska prin-
ciper. En sådan diskussion skall ständigt föras inom
vården, forskningen, skolan och politiken. Inte minst i
skolan måste det förekomma en levande diskussion
om hur åsikter växer fram utifrån moraliska principer.
Diskussion om begrepp som respekt, hänsyn och
tolerans behöver föras mycket mer än vad som sker i
dag. Det här samtalet förutsätter att det skapas mötes-
platser där ingen av deltagarna har tolkningsföreträde
i kraft av t.ex. ålder, kön, etnisk tillhörighet eller
religion.
Det finns, fru talman, en tendens i dag att experter
av olika slag i allt högre grad anlitas för att hjälpa till
att lösa frågor. Jag menar att det är viktigt att det
ligger på var och en att utifrån eget ansvarstagande
och inre sanktion fatta besluten. En etisk reflexion
måste vara en naturlig del i alla människors vardag,
och inte minst i beslutsfattares vardag.
Därmed, fru talman, nöjer jag mig för att spara tid
med att yrka bifall till reservationen 10 även om jag i
utskottsbetänkandet också har reserverat mig för ett
antal andra yrkanden.