Fru talman! Lagutskottets betänkande nr 18 tar
upp 25 motioner från den allmänna motionstiden som
behandlar familjerättens område. Motionärerna tar
bl.a. upp frågor angående äktenskap och sambolag-
stiftning, adoption, talerätt i mål om hävande av fa-
derskap, registrering av partnerskap, vårdnad om barn
samt en motion angående inrättande av en värde-
kommission och till sist en namnrättslig fråga.
Jag vill redan nu yrka bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer.
I detta betänkande finns många motioner fyllda
med förslag i en rad svåra frågor som riksdagen i dag
skall debattera och besluta om. Att förändra förutsätt-
ningarna i samhället är en av de viktigaste men också
svåraste uppgifter vi politiker har - att knyta ihop
delar till en helhet, att se sambanden och just se kon-
sekvenserna av våra beslut. Många av motionsan-
språken just nu i dag är föremål för utvärderingar,
utredningar och kartläggning.
Fru talman! Det familjerättsliga området har ge-
nomgått en genomgripande omarbetning under de
senaste decennierna. År 1987 kom den nya äkten-
skapsbalken som gav en högre grad av rättvisa mellan
makar vid äktenskapsskillnad. Riksdagen antog också
sambolagen som tillförsäkrade den svagare parten i
ett samboförhållande vissa rättigheter i fråga om det
gemensamma hemmet. Denna reform är nu föremål
för en utvärdering.
I början av 1983 fattade riksdagen beslut om um-
gänge och boende, och ett av syftena var att stärka
barnets rättsliga ställning.
Genom åren har ytterligare förändringar gjorts i
riktning mot barnets bästa. I dag är det ett enigt ut-
skott som i enlighet med motion L420 ger regeringen
till känna att utreda barnens rätt till ett juridiskt om-
bud i vissa konfliktfyllda och svåra umgänges- och
vårdnadstvister.
Maud Björnemalms motion anger att i samband
med separationen kan svåra och konfliktfyllda situa-
tioner uppstå där barnen utnyttjas som slagträ mellan
föräldrarna. Enligt Maud Björnemalms mening skulle
detta kunna avhjälpas genom att ge barnet rätt till
bistånd av ett juridiskt ombud när barnets rättigheter
kränks och vårdnadshavaren inte förmår att tillgodose
barnets bästa. Tyvärr är det så att dessa fall finns. Då
är det angeläget att en utredning om barnets rättighe-
ter skall sträcka sig längre än den nuvarande lagstift-
ningen.
Frågan bör bli föremål för särskild uppmärksam-
het inom ramen för det utredningsarbete som nu be-
drivs i anledning av Europarådets konvention om
barnens rättigheter.
Jag har personligen fått ta del av en liten grabbs
försök att få socialtjänsten att lyssna och att förstå att
just nu var han rädd för pappa och att pappa inte var
frisk. Han älskade honom, och han ville vara hos
pappa den dag han blev frisk, men inte just nu, för
han var rädd för pappa. Pappan vägrades umgänge.
Mamman tilldömdes vite för att hon skyddade barnet
och barnets rätt att bli tagen på allvar och att bli re-
spekterad. Jag vill tala om att pojkens största uppgift
enligt honom själv var att skydda sin lillebror för
pappas aggression när han vistades hos pappa.
När jag hade lyssnat på pojkens berättelse sade
jag till honom: Du skall inte behöva vara rädd. De
vuxna skall lyssna till dig. Du är en duktig och modig
liten man. Hälsa dem från mig att de skall lyssna på
dig.
Hur detta har gått vet jag tyvärr inte. Men i dag
och just nu sänder jag en glädjens tanke till denna
modiga lilla grabb. Kanske behöver han inte kämpa
själv. Han kanske får möjligheten till ett eget juridiskt
ombud, ett ombud som lyssnar till vad han säger.
Det är också med glädje man kan säga att det har
kommit en lagrådsremiss om juridiskt ombud till barn
när det handlar om brott, så vi är en bit på väg.
När det gäller 1998 års ändringar har några mo-
tioner tagit upp behovet av att utvärdera gemensam
vårdnad. Det är viktigt att en sådan utvärdering
kommer till stånd. Regeringskansliet har tillsatt en
utredare som har till uppgift att belysa hur barn mår
när det gäller det växelvisa boendet och speciellt de
små barnen. I avvaktan på denna utredning avslår
utskottet motionsyrkandet.
Fru talman! Jag kommer nu till den motionsflora
som hävdar talerätt i mål om hävande av faderskap.
Det är för mig konstigt för att inte säga besynnerligt
att så många motionärer vill ha en förändring på detta
område. De flesta vill ha talerätt för änkan och ar-
vingarna.
I samband med blodundersökningslagen 1982
påtalades det att det var tänkbart att en del fall där
faderskap hade fastställts genom en äldre och brist-
fällig metodik skulle ha bedömts annorlunda om
faderskapet hade prövats enligt de nya metoder som
har framtagits.
En blodundersökning i dag kan i vissa fall fast-
ställa ett faderskap till 99,9 % säkerhet. Men enbart
det faktum att faderskapet är fastställt genom en
gammal metod räcker inte för resning. Hänsyn måste
tas till barnets bästa. Här kommer vi in på paradoxen
när det gäller änkan som hävdar talerätten. Är hennes
barn, tillika arvingarna, som enligt motionären skall
föra denna talan, faderns barn? Jag undrar lite still-
samt hur motionären har tänkt sig. Hur lång tid efter
faderns död skall denna talerätt gälla? Hur många
gamla gravar skall i så fall grävas upp i jakten på
faderns DNA-kedjor för jämförelse med det barn som
kanske betraktat honom som far under sin uppväxt?
Vilka arvingar skall få rätten att begära blodprovsun-
dersökningar, den som är född inom eller utanför det
aktuella äktenskapet? Naturligtvis måste ni väl mena
alla faderns barn.
Jag vill kommentera motionen angående värde-
kommissionen med några få ord. I motion nr 421
anförs att alla strävar efter ett samhälle där förtroende
och tillförsikt finns i alla mänskliga relationer. Man
säger att ett etiskt minimum uppbyggt på gemen-
samma värderingar är ett fundament för den mänskli-
ga dialogen. Därför vill motionären inrätta en värde-
kommission som skall lyfta denna värdebas upp i
medvetandet hos människorna och som skall hålla
ihop samhället. Annars skulle moralras vara nära
förestående.
I en ständigt pågående och utvecklande process
läggs grunden för individens värdebas i ett väldigt
tidigt skede i individens och barnets liv. Individen
formas tidigt i livet genom det sociala arvet i positiv
bemärkelse. En människas väg till det vuxna livet är
kantat av livserfarenheter, nya värderingar och en
mognad att se livet utifrån en ständigt växande värde-
grund uppbyggd på moral och etik. Här har skolan
och dess läroplaner stor betydelse.
Jag vill i enighet med utskottet påtala vikten av
det påbörjade arbete som den av regeringen tillsatta
projektgruppen inom Utbildningsdepartementet gör.
Dess uppgift är att under år 1999 utveckla arbetet
med värdegrunder i skolan. Dessa värdegrunder anger
de fundamentala värden vårt samhällsliv vilar på:
människors okränkbarhet, individens frihet och integ-
ritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan
man och kvinna och solidaritet med de svaga och
utsatta. Dessa värden skall skolan förmedla och för-
ankra bland eleverna.
Jag vill också nämna Demokratiutredningen, vars
utgångspunkt är varje människas rätt till full delak-
tighet i samhället. Kommittén har gjort ett mycket bra
jobb och lämnat 18 delrapporter hittills.
Det pågår ett ständigt arbete från samhällets sida
med att lyfta fram frågor som motionärerna vill ha.
Det är en process som aldrig skall ta slut.
Jag var på landstingsfullmäktigemöte i måndags
och lyssnade på doktor Bo Köster. Han talade om
Prioriteringsutredningen och om vårdens svåra val.
Han påtalade att efter denna utredning har diskussio-
nen liksom avstannat i samhället angående priorite-
ringsordningen för sjukdomar och val. Den diskus-
sionen har liksom tystnat, avstannat i samhällsdebat-
ten.
Alla människors medvetenhet om mänskliga vär-
degrunders betydelse måste lyftas upp till samtal och
diskussion på alla plan, så att det tydliggörs för män-
niskan vad hennes ställningstagande utgår från, med-
vetandegöra reflexionen på moraliska och etiska
värderingar och livsnormer.
Här är det alltså inte någon framkomlig väg att
tillsätta en värdekommission, utan utskottet ser det
arbete som pågår i samhället som den mest framkom-
liga vägen för att höja människors medvetande om
dess värdegrunder. Utskottet ser också en fara i att
tillsätta en värdekommission just med tanke på att
många skulle kunna uppfatta det som ett försök att
lägga fram en för alla gemensam syn på de frågeställ-
ningar som tas upp i motionen. Man kan inte heller
bortse från risken som finns i de slutsatser som en
sådan värdekommission kommer fram till, att de blir
så allmänt hållna att det framstår som ointressant och
att arbetet görs i onödan.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall
till utskottets hemställan och avslag på samtliga re-
servationer.