Fru talman! Som siste talare i de familjerättsliga
frågorna skall jag bara ägna mig åt problemet med
änkornas talerätt och Miljöpartiets åsikter i den frå-
gan, eftersom de har skiftat. Berit Adolfsson efter-
lyste ju det speciellt.
Det är ingen lätt fråga. Den har gett upphov till
många funderingar, och ju mer man gräver, desto
mindre klok blir man. Men vi har kommit till den
slutsatsen att det är en balans mellan barnens bästa
och änkornas skydd. Därför kan vi inte ställa upp på
reservationen, eftersom den uppehåller sig vid just
änkornas talerätt. Vi skulle vilja se en annan översyn
när det gäller särkullbarnen. Det är ju där problemet
ligger.
För många år sedan ändrades lagstiftningen så att
gemensamma barn i dag inte kan kräva sin rätt och
därmed orsaka att den kvarlevande personen i ett
äktenskap blir helt utblottad och måste gå från hus
och hem. Men denna regel gäller inte särkullbarn. Det
är detta som är så olyckligt. Ett barn kan faktiskt
medverka till att änkan måste gå från huset och tillhö-
righeterna delas upp.
För att undvika denna situation skulle vi vilja ha
en utredning där särkullbarnens krav utreds. Jag åter-
kommer nästa höst med en motion i ämnet. Det måste
regleras så att detta inte kan ske. Det är på tiden.
Talerätten gäller ju äldre personer där barnen ock-
så är äldre. På den tiden var metodiken för provtag-
ningen bristfällig. Det problemet kommer ju att för-
svinna med dagens provtagning. Däremot är proble-
met med särkullbarn stort, och det ökar. Det behöver
en översyn.
Därav vår åsikt i dag.