Herr talman! Det finns ju en hel del EU-skepticism bland folken i EU-medlemsländerna, också i Sverige. Det är en skepticism som bottnar i att EU-projektet till stor del saknar folklig förankring och att det är svårt, för att inte säga omöjligt ibland, för medborgarna att utkräva ett direkt ansvar för beslut som fattas i EU-systemen.
Den utveckling som vi har sett har gått från att alltmer makt flyttas till Bryssel och att alltfler beslut ska fattas med majoritet. Därför var det intressant att lyssna på det tidigare replikskiftet där statsministern så tydligt, som jag ser det, förordar mer av majoritetsbeslut. Jag har också i medierna kunnat läsa att statsministern ser det som ett problem att fatta beslut med enhällighet.
Alternativet till enhällighet är, som sagt, majoritetsbeslut, det vill säga att man flyttar över makt till EU och att man ökar överstatligheten.
Det går inte att tolka på något annat sätt än att statsministern nu förordar en utveckling som går alltmer i riktning mot en federation. Vilka slutsatser ska man annars dra av statsministerns ställningstagande?