Herr talman! Tack, statsministern, för den engagerade återrapporten och de engagerade frågesvaren! Vi är många i denna kammare som vill kämpa för demokratin och för en demokrati som kan stå som motmakt när det gäller det internationella kapitalet.
Jag tror att en sådan demokrati förutsätter både att den känsla av maktlöshet som finns bland många medborgare i Europa - en känsla av att politikerna gör vad de vill "oavsett vad vi säger åt dem" - och att man följer de regler som faktiskt är uppsatta är det centrala.
EU:s regler kan väl inte så ofta beskyllas för att vara stringenta och helt solklara. Men på en punkt är de det: Ska man anta ett nytt fördrag ska alla medlemsstater vara eniga om detta.
Två länder i Europa, Frankrike och Nederländerna, har sagt att det förslag till konstitution som lades fram inte var i deras tycke ett bra förslag. De ville ha någonting annat. De ville se ett Europa som gick en annan väg, kanske mot mer maktdecentralisering och mer av prioritet åt de sociala frågorna.
Vad gör då EU? Jo, man inleder en reflexionsperiod. Av statsministerns återrapport här förstår jag att det konkreta på det här toppmötet var att reflexionsperioden - det som beskrivs som en tankepaus, kanske till och med en paus i tanken - ska fortsätta ytterligare en tid.
Min självklara fråga är förstås
varför
. Varför utgår inte diskussionen från det mest basala? Har två länder sagt nej finns inte längre detta konstitutionsförslag, utan vi får faktiskt börja om från början och inkludera och involvera EU:s medborgare i en ny diskussion om vilket Europa vi vill ha.