Herr talman! Jag tror att jag alldeles nyss utvecklade hur jag ser på den saken - ett intimt samband mellan fördrag och utvidgning. Och när det kommer till utvidgningen är vi alla överens.
Sedan kan man naturligtvis se framför sig någonting som finns i europeiska högerkretsar, och då talar jag inte om de anständiga högerpartierna utan om de mer extrema. De drömmer ju ofta om en process där unionen ska fortsätta att växa och bli större, men där de politiska instrumenten inte följer med, och unionen på så sätt blir som en tidigare brittisk premiärminister drömde om när hon sade att hon ville se en stor men svag union, där unionen då egentligen blir ett frihandelsområde.
Visst går det att utvidga unionen utan att samtidigt ta fördragsförändringen. Men då får vi en annan typ av union. Då får vi en union som inte spelar någon roll i miljöfrågorna. Då får vi en union som inte kan delta i bekämpandet av terrorismen. Då får vi en union som inte kan vara med och påverka exempelvis internationella förhandlingar om handel och annat på ett kraftfullt sätt.
Det finns två spår. Jag är anhängare av det spår som innebär att vi ska ha en union som också kan agera kraftfullt politiskt i de sammanhang som vi blir överens om att den ska göra det, en union som sysslar med det som den ska syssla med men som gärna får bli större. Men vi ska ha respekt för utvidgningens problematik kopplad till de riktigt stora länderna, därför att det där inte bara är en fråga om att leva upp till kriterier. Vi ska också leva upp till förutsättningarna att ta emot, och det är inte alltid så enkelt.