Herr talman! Var jag står i den frågan har väl gjorts klart i hundratals debatter i den här kammaren. Jag är en stark motståndare till det federala, självklart. Jag är för det mellanstatliga. Men samtidigt är jag politiker. Och jag är en politiker i en socialdemokratisk tradition. Det finns ingenting som jag tycker sämre om än att uppleva att de politiska organen inte orkar och förmår. Det finns ingenting farligare för politiken och demokratin än att vi samlas till att ta beslut, och när vi sedan tar beslut så har de ingen verkan. Det finns ingenting dystrare för en radikal politiker än att se att det internationella kapitalet hela tiden flyttar fram sina positioner och vi inte längre rår att hålla emot på en nationell nivå.
Därför bör EU naturligtvis på vissa områden flytta fram sina positioner. Därför bör EU utvecklas där nationalstaten inte räcker till. Där den här församlingen inte längre förmår att balansera ett internationellt kapital bör EU flytta fram sina positioner.
Jag tar hellre den diskussionen, och jag tar hellre de bekymmer som kan vara förknippade med detta än att jag ser en utveckling där människor upplever att de demokratiskt valda organen inte längre förmår och inte längre orkar. Någonting farligare för en radikal och progressiv politiker än att se detta hända finns inte. Där står jag.
(Applåder)