Herr talman! Jag vill ställa en följdfråga. Det är bra att öppenheten blir större. Men om jag har förstått rådsslutsatserna rätt gäller den nya öppenheten bara de delar som handlar om medbeslutandeförfarandet, där Europaparlamentet har lika makt som ministerrådet.
Det utelämnar till exempel EU:s långtidsbudget, hela jordbrukspolitiken och utrikespolitiken från detta. Det är ansenliga delar av de beslut som fattas av EU. Eftersom det inte fattas beslut i Europaparlamentet i den utsträckningen kan man inte dra nytta av den öppenhet som finns i Europaparlamentet. Detta ser jag som ett problem.
Har jag uppfattat rådsslutsatserna rätt? Man kan i så fall uppfatta detta som en framgång, men inte som en så jättestor framgång. Om statsministern liksom jag vurmar för öppenhet, vilket jag tror att han gör, vilka steg anser han att vi ska ta framöver för att komma vidare med öppenheten, som vi Europavänner tycker är så oerhört viktig?