Herr talman! God morgon, värderade ledamöter av denna kammare! Jag har kallats hit för att rapportera om EU:s just avhållna toppmöte. Det gör jag med glädje och med tillförsikt.
När jag rapporterade senast från ett EU-toppmöte sade jag att det vårtoppmötet inte skulle gå till historien som ett av EU:s mest dramatiska. Samma sak kan jag även säga om det toppmöte som vi nu har bakom oss. Jag beklagar i och för sig inte det. Liksom i mars präglades detta toppmöte av kontinuitet, arbetsro och konkret EU-samarbete. Vi enades dessutom om principerna för hur vi ska gå vidare i viktiga frågor som EU:s fördrag och arbetsformer.
Herr talman! Ett år har nu gått sedan folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna som innebar att ratifikationsprocessen kring EU:s nya fördrag gick in i en ny och mycket osäker fas. Under den så kallade reflexionsperiod som varat sedan dess har fokus skiftat från fördraget som sådant till en bredare diskussion om EU:s betydelse och inriktning.
I går enades EU:s stats- och regeringschefer om att gå vidare på båda dessa spår parallellt. För det första ska vi vidareutveckla det konkreta samarbetet med utgångspunkt i nu gällande fördrag och i syfte att skapa bättre politik där det finns ett europeiskt mervärde. Jag är övertygad om att vi kan bli bättre på både att lyfta fram och att bygga vidare på det som EU-projektet faktiskt levererar i form av viktiga beslut på en lång rad angelägna områden - handel, tillväxt, miljö, kampen mot brottslighet, social trygghet.
För det andra ska vi fortsätta diskussionen om EU:s fördrag. Här enades rådet om ett par hållpunkter.
Under första halvan av 2007 kommer EU:s ordförandeland Tyskland att rapportera om diskussionerna kring fördraget. Under tyskt ordförandeskap ska också en politisk deklaration antas med de mest centrala principerna och ambitionerna för EU:s framtid.
Senast andra halvan av 2008 bör EU:s medlemsländer ha enats om hur reformeringen av fördraget ska se ut. Då bör det vara möjligt att se om det finns förutsättningar att anta det fördrag som nu ligger på bordet eller om det till exempel behövs en ny regeringskonferens - alltså starta om med diskussioner.
Gårdagens överenskommelse är bra och konstruktiv. Den håller alla dörrar öppna. Hänsyn visas både de länder som har ratificerat fördraget och dem som i nuläget ännu inte har gjort det. Vi fortsätter diskussionen både om de institutionella frågorna och om sakpolitiken.
Att det finns en utbredd vilja att på olika sätt stärka och reformera EU vittnar ett annat av EU-toppmötets beslut, att öka insynen i arbetet i EU:s ministerråd. Beslutet innebär att öppenheten ökar när rådet behandlar lagstiftningsfrågor där det är medbeslutande med Europaparlamentet, men också andra möten och debatter kommer att öppnas.
Från regeringens sida är vi tillfreds med det beslutet. Ökad öppenhet har länge varit en svensk profilfråga, och svensk ihärdighet är en inte oväsentlig faktor bakom gårdagens beslut.
Jag tror att öppenheten kan bidra både till EU:s legitimitet och till förståelse för EU:s arbetsformer. Inom ett år ska detta beslut ses över och värderas. Här finns många farhågor och också många förhoppningar. Vi tror på öppenheten, medan andra är rädda för att den kommer att missbrukas av lobbyister.
Herr talman! Jag vill peka på ytterligare en fråga av högsta prioritet för den svenska regeringen och, vilket jag med glädje kan säga, för Sveriges riksdag. Det är EU:s utvidgning. För att förstå de slutsatser som rådet antog i går måste man en stund reflektera kring politik och opinionsläge i Europa. Vi svenskar är ett av de mest utvidgningsvänliga folken i unionen. Det är vi tack vare en grundmurad solidaritet med andra länder och andra folk, som i många fall under årtionden levt under förtryck och ekonomiska svårigheter. Vi vet också av egen erfarenhet att välfärd och öppna samhällen är intimt förknippade. Vi är trygga med en förändring och inser att öppenhet innebär möjligheter, inte hot.
Så ser det inte ut i alla delar av Europa. Vissa är oroliga för att EU:s utvidgning skapar mer problem än möjligheter. Därför är den diskussion om EU:s möjligheter att absorbera nya medlemsländer, att ta emot dem, ta in dem i våra institutioner och klara av ekonomin i anslutning till detta som vi hade vid Europeiska rådet en viktig diskussion.
I mina ögon är det därför också viktigt att skilja mellan två ting.
Det första är vad ett förhoppningsfullt ansökarland måste åstadkomma för att bli aktuellt som medlem. För detta har vi Köpenhamnskriterierna, som är tydliga och välformulerade, antagna så sent som 1993. Det är genom att strikt och utan godtycklighet tillämpa dessa kriterier som vi säkerställer att inget land blir medlem innan det är redo för detta.
En helt annan sak måste vara hur EU är rustat att ta in eller, som man säger, absorbera nya medlemmar. Det är en högst relevant fråga, men det är EU:s uppgift. Det är inget ett kandidatland kan påverka och därför inget som kan uppställas som ett krav för ett kandidatland. Så argumenterade jag vid toppmötet.
Därför är jag också nöjd och stolt över att den formulering som i praktiken skulle ha etablerat EU:s så kallade absorptionskapacitet som ett nytt kriterium för medlemskap i slutändan ströks från toppmötets slutsatser. Vi kämpade hårt för detta från svensk sida. Inte minst EU:s nya medlemsländer med färska erfarenheter från betydelsen av ett hägrande medlemskap stod vid vår sida.
EU ska hålla dörrar öppna för nya medlemmar. Regelverket ska vara tydligt och gälla lika för alla. EU självt ska skapa förutsättningar, institutionella och andra, för nya medlemsstater. Däri ligger nyckeln till ett utvidgat EU och ett grannskap i demokrati och välfärd.
Herr talman! Jag vill peka på ytterligare en av regeringens hjärtefrågor - arbetet inom EU med hållbar utveckling. EU:s första strategi för hållbar utveckling antogs för fem år sedan under det svenska ordförandeskapets toppmöte i Göteborg. Sedan dess har betydande framsteg gjorts. Hållbar utveckling är ett alltmer etablerat begrepp, men mycket mer kan självklart göras inom EU, och för det verkar vi med all kraft vi kan uppbringa.
Med den reviderade strategi som Europeiska rådet i går antog tas ett litet steg framåt. Strategin behandlar hållbara transporter, hushållning med naturresurser, hållbara produktions- och konsumtionsmönster, folkhälsa, social sammanhållning, demografiska utmaningar, kampen mot klimatförändring och global fattigdom. Den anger konkreta mål och åtgärder. Redan om knappt två år, i december 2007, ska medlemsstaterna följa upp strategin och en ordning etableras som innebär att framsteg mäts och jämförs. Att på detta sätt öka uppmärksamheten kring hållbarhetsarbetet är av största vikt.
Hållbara samhällen förutsätter framsteg på två andra områden som toppmötet också behandlade, energin och klimatet. Strategin för hållbar utveckling, kampen mot klimatförändringar och energifrågan hänger intimt samman. EU måste vara pådrivande i de internationella förhandlingarna om hotet mot vårt klimat. Det slog toppmötet fast. EU måste dessutom vara bättre rustat att möta dagens globala energisituation. Om detta var rådet också överens. Det gör vi genom åtgärder i varje enskilt land men också genom att stärka de långsiktiga relationerna till såväl producent- som konsumentländerna. Inte minst viktigt i det sammanhanget är dialogen mellan Ryssland och ett EU som då måste tala med
en
tydlig röst.
På mitt förslag betonades också i slutsatserna vikten av att stora infrastrukturprojekt på energiområdet fullt ut beaktar miljöaspekten. Därigenom markeras ånyo länken mellan energi och en hållbar miljö.
Herr talman! Jag vill också peka på ett par av de viktigaste utrikespolitiska frågorna. Toppmötet antog en skarp och tydlig deklaration om fredsprocessen i Mellanöstern. Våldet mot civila palestinier och attackerna mot Israel fördöms. EU vädjar om förnyade förhandlingar och betonar vikten av att snarast få i gång en tillfällig biståndsmekanism för stöd till den palestinska befolkningen. Europeiska rådet välkomnade också det paketförslag om Iran som nyligen presenterades och uttryckte starkt stöd för en diplomatisk lösning.
Slutligen vill jag nämna att utvidgningen av euroområdet i går behandlades av stats- och regeringscheferna vid ett särskilt rådsmöte. Kommissionens förslag att Slovenien den 1 januari 2007 ska gå med i Eurorådet tillstyrktes. Det formella beslutet fattas av Ekofin i juli.
Detta var, herr talman, i korthet en sammanfattning av det toppmöte som jag just återvänt från. Jag svarar gärna på frågor.
(Applåder)