Herr talman! Det finns en växande optimism inom EU. Det hänger samman med - det är jag helt övertygad om - att det går lite bättre i de grundläggande frågorna i vissa stora medlemsstater. Vi har alla i Europa samma konjunktur. Vissa länder, som Sverige, växer kraftigt och har ökad sysselsättning, andra står nästan still.
Vi vet själva från den tid vi hade stillastående i Sverige hur lätt det var att driva en politik som var optimistisk och framtidsinriktad och hur lätt det var att vara visionär. Nu har några av de stora staterna i Europa en sådan situation. Det har naturligtvis haft en dämpande effekt på EU-diskussionen. Där har Hillevi Larsson alldeles rätt.
Öppenheten inkluderar också ett vettigt samarbete med parlamenten. Det kom vi överens om, även om en del stater, exempelvis starkt federala stater som Belgien, hade problem med en del av de skrivningar som fanns i det sammanhanget och fick det justerat i slutsatserna, så att man inte hamnar i ett nytt problem.
Alla länder är inte nationalstater av det slag som Sverige är med en sammanhållen struktur utan är byggda på ett annat sätt. Hur parlamenten där förhåller sig till varandra är en annan sak än vad det är i vårt fall. Jag har respekt också för detta. Det är diversitet och olika förutsättningar. Men det är ingen tvekan om att det går i riktning mot ökad öppenhet och involvering, inblandning och påverkan från parlamentens sida.