Herr talman! De konkreta målen i det avseendet finns inskrivna för unionen som helhet. De är radikala. Det är vad gäller elproduktionen en ökad produktion med hjälp av förnybara metoder. Det är inblandningen i våra drivmedel som också ska höjas radikalt. När de procentsatserna, som uttrycks för EU och som för några år sedan var mycket kontroversiella, som jag sade här till någon annan frågeställare, nu ska brytas ned på nationell nivå så blir det problem i vissa länder. Andra länder, som Sverige, kommer att tycka att ambitionsnivån är för låg. Jag menar att i den typen av processer behöver unionen ha länder som går före.
Jag har respekt för länder som exempelvis Malta, som ju inte precis har någon skog att basera sin energiproduktion på och inte heller direkt är i det läget att man har några tillgängliga områden för vindkraft, hur konstigt det än kan låta. Det är tydligen också lite för problematiskt med begränsade ytor för att använda solcellstekniken fullt ut. Jag har haft en genomgång med Maltas premiärminister om detta, och man blir då fullt på det klara med en sak: Det varierar högst betydligt från land till land.
Vi tänker gå före. Vi tror på möjligheten att utveckla ett samhälle som blir fritt från oljeberoendet eller fossilbränslet. Det ligger inom räckhåll. Det blir inte lätt, men jag tror att det går. Det kommer att ta några år naturligtvis, och det kommer att ske med iakttagande av hänsyn till både arbetstillfällen och välfärd.
Men i alla transformationsfaser, där man går från någonting gammalt till någonting nytt, finns det misstag som begås. Det finns också de som gör rätt saker först och som kommer att vara föregångare och visa för andra hur man kan göra. De kommer att utveckla ny produktion, de kommer att skapa nya arbetstillfällen och de kommer att bidra till bättre miljö. Man kanske kan säga att man bygger ett grönt folkhem. Det står inte i EU:s slutsatser än, men nästa försök blir att få in det i slutsatstexten. Jag tror att det kan gå om några år.
(Applåder)