Fru talman! Billy Gustafsson började med att slunga pragmatikerns universalargument tillbaka mot oss EU-kritiker: Det ni säger låter fint, men det är inte möjligt. Med anledning av detta skulle jag vilja citera Vänsterpartiets partiprogram. Jag vet inte vilken auktoritet det har i den här kammaren, men det är i alla fall tänkvärt.
"Politik är det möjligas konst men vänstern får aldrig kapitulera inför de existerande maktstrukturerna. - - - I sin kamp kan rörelser och partier förflytta samhällets ideologiska balanspunkt. Därmed flyttas gränsen mellan 'omöjligt' och 'möjligt'. - - - Varje viktigt steg framåt i historien har tagits av människor som vägrat acceptera den dominerande uppfattningen om vad som är möjligt och tillåtet."
Jag tänkte använda min replik till att exercera lite formallogik enligt denna modell: Om A och B, så C. Jag påstår att A och B är förhanden, och alltså C, enligt denna modell.
För att ett nytt konstitutionellt fördrag för EU ska bli giltigt krävs det att samtliga medlemsländer ratificerar det. Det är den första premissen.
Den andra premissen: Två av medlemsländerna, Frankrike och Nederländerna, har efter folkomröstning valt att inte ratificera.
Slutsats: Förslaget till nytt konstitutionellt fördrag har fallit.
Är, Billy Gustafsson, någon av premisserna felaktig? Eller är slutsatsen i någon mening logiskt ogiltig?