Fru talman! I detta betänkande behandlas som sagt några EU-frågor som har hamnat hos, eller remitterats till, konstitutionsutskottet. Merparten av yrkandena är sådana som har framställts och behandlats tidigare. De behandlas därför i förenklad form. För Vänsterpartiets del står vi givetvis bakom dessa yrkanden även nu. De finns listade i reservation 7. Men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till den reservationen.
Däremot yrkar jag bifall till reservation nr 2, bakom vilken jag och Gustav Fridolin står. I den tar vi upp tre frågor. Jag börjar med den andra, fortsätter med den tredje och avslutar sedan lite utförligare med den första.
I den andra punkten i vår reservation säger vi att regeringen måste respektera och konstatera att den tilltänkta EU-konstitutionen, eller det konstitutionella fördraget om man så vill, har fallit i enlighet med de regler som gäller. Den krävde samtliga medlemsländers ratificering. Två länder har valt att inte ratificera. Därmed har projektet upphört. Det bör regeringen deklarera klart och tydligt.
Det tredje stycket i vår reservation innebär en uppmaning till regeringen att i EU ta initiativ till en diskussion om hur ett alleuropeiskt samarbete på en annan grund än dagens EU skulle kunna se ut.
Jag tycker att det är viktigt att understryka att Vänsterpartiets kritik mot EU - vårt motstånd mot medlemskapet - inte grundas på en underskattning av, och än mindre på ett motstånd mot, ett internationellt och europeiskt samarbete på många politiska områden. Tvärtom menar vi att EU är ett hinder för ett sådant samarbete på en demokratisk grund. Det är en av våra viktigaste punkter i vår kritik mot EU; EU försvårar och till och med förhindrar det viktiga samarbete som vi skulle vilja se i Europa och i världen.
Vänsterpartiet var, som känt är, motståndare till medlemskapet. Vi var aktiva i kampanjen inför folkomröstningen 1994 på nej-sidan. De argument som vi hade då är fortfarande giltiga och har snarast stärkts. De är, mycket kort: EU bygger murar mot omvärlden. EU-systemet som sådant fyller inte minimikraven på en demokrati. EU inskränker medlemsländernas suveränitet och därmed demokratin i medlemsländerna, vilket är det viktiga. EU är konstruerat för att implementera en nyliberalt inspirerad ekonomisk högerpolitik. EU innebär en kontinuerlig centralisering av politisk makt. I det här sammanhanget är naturligtvis ett nej en mycket konstruktiv politik.
Vi konstaterar att vi tyvärr fortfarande har rätt i den här kritiken. Därför har vi ingen anledning att ompröva vår principiella ståndpunkt i medlemskapsfrågan.
Däremot respekterar vi beslutet som fattades efter folkomröstningen. En majoritet av folket sade ja till ett medlemskap. Riksdagen beslutade om medlemskapet, och i den omröstningen röstade Vänsterpartiet ja till medlemskap av respekt för folkomröstningsresultatet. Det har aldrig rått någon tvekan om detta. Därav följer också att om Sverige skulle gå ut ur EU eller väcka frågan om utträde kräver det en ny folkomröstning.
Vänsterpartiet har hittills inte självt drivit frågan om en ny folkomröstning. Vi har i stället inriktat oss på EMU-frågan där vi fick en folkomröstning och där nej-sidan, den konstruktiva sidan, vann. Det resultatet respekteras, såvitt jag förstår, av dem som stod på ja-sidan. Vi har inriktat oss på att få ett stopp för den tilltänkta EU-konstitutionen, och där fick vi hjälp av folkmajoriteten i Frankrike och Nederländerna.
Vi har dock aldrig uteslutit möjligheten att väcka frågan om en folkomröstning också om medlemskapet. Vi har, i likhet med till exempel LO, ifrågasatt medlemskapet om det skulle visa sig att EU undergräver eller raserar kollektivavtalssystemet och den så kallade svenska modellen.
Nu har frågan ändock lagts på bordet genom ett initiativ från Miljöpartiet. Då är det naturligtvis nödvändigt för Vänsterpartiet att förhålla sig till detta. Jag menar att utifrån vår principiella inställning till EU och EU-medlemskapet och utifrån vårt krav på ett annat mer demokratiskt alleuropeiskt samarbete kan vi givetvis inte rösta emot ett förslag om en ny folkomröstning eller ens lägga ned våra röster utan att allvarligt riskera att skapa förvirring om vad som är Vänsterpartiets ståndpunkt i EU-frågan. Därför är det också naturligt för oss att nu yrka bifall till reservation nr 2.
Det finns en hel del andra frågor som berörs i det här betänkandet, men jag har koncentrerat mig på denna mer grundläggande och principiella ståndpunkt. Sedan är det naturligtvis så att vi i Grundlagsutredningen, där jag ingår, kommer att ta upp - det kan vi inte undvika - många av de frågor som reses med anledning av det svenska medlemskapet och som också har bäring på den svenska regeringsformen. Jag förutsätter att Grundlagsutredningen kommer att göra ett gott arbete där.