Fru talman! Vi tar med oss den gröna fanan in på Rosenbad. Parallellen håller inte, Kerstin Lundgren. Det håller inte heller att avfärda all kritik mot EU-konstitutionen och EU:s utveckling som trångsynt och nationalistisk. Är franska Attac nationalister? Är norska Senterpartiet nationalister? Är den europeiska miljörörelsen med över en miljon medlemmar i vår världsdel nationalister? Är de nederländska väljarnas majoritet nationalister? Är de franska väljarnas majoritet nationalister? Är de svenska väljarnas majoritet i EMU-omröstningen nationalister? Nej, det är människor som fattar kloka beslut, funderar, överväger och kommer fram till ett ställningstagande. Det finns säkert nationalister bland dem, men de flesta är inte det. De flesta är nog globalister som tror på en annan värld än det EU som nu håller på att byggas upp.
Det finns en brittisk liberal, en intressant tänkare, Timothy Garton Ash. Han sade så här en gång: Det finns en bild av ett Europa som om det inte går framåt mot enandet är dömt att gå bakåt. Han kallade den teorin för trampcykelteorin. Europas ledare verkar tro att om man inte fortsatte trampa föll cykeln omkull. Men, sade han, Europa är ingen cykel. Och dessutom: Alla som kan cykla vet att det bara är att sätta ned foten. Och så förklarade han: Vi har alla möjligheter vi vill. Vi kan bygga det Europa vi vill. Vi kan välja olika samarbetsformer om vi vill. Vi kan välja att samarbeta med olika länder i olika frågor. Vi kan välja att riva murarna som EU har byggt upp. Vi kan välja att ha en annan handelspolitik om vi vill. Och det är just det valet jag vill göra. Jag tror att vi har större möjlighet att göra det valet om vi inte har medlemskapet i EU. Så länge vi är medlemmar kämpar vi för att EU gemensamt ska göra det valet.