Fru talman! På två minuters repliktid klarar man inte allt. Jag får hänvisa till den motion som här finns behandlad där vi har försökt utveckla detta lite grann. Men jag ska säga något i alla fall.
Vad det gäller en helt annan typ av arbete tror jag att den grundläggande skillnaden i vår syn på samarbetet handlar om den nationella självständigheten, alltså möjligheten för det nationella parlamentet, i vårt fall riksdagen, att fatta de slutliga besluten. Jag förnekar inte att det finns behov av harmonisering av lagstiftning på europeisk nivå, ibland på vidare nivå än så. Det måste naturligtvis finnas, och det finns också processer för hur man utarbetar en sådan harmoniserad lagstiftning. Men jag menar att det sista beslutet ändå måste kunna fattas i de enskilda parlamenten. Jag är alltså motståndare till att man överlämnar överstatlig makt till en nivå som inte kan vara demokratisk.
Då kommer det federalistiska argumentet: Låt oss göra ett riktigt europeiskt parlament som är folkvalt och som utser en europeisk regering! Det är naturligtvis alldeles utmärkt på papperet. Jag har inga som helst svårigheter ur principiella utgångspunkter med en sådan modell, men problemet med den är att det är en pappersmodell. Europa ser inte ut så att detta skulle fungera. Det är, menar jag, en utopi. När man ändå försöker att gå i den riktningen går man de facto inte i riktning mot mer demokrati utan bara i riktning mot mer av överstatlighet utan att demokratin följer med. Det är vår grundläggande principiella kritik av EU-systemet i dag.