Fru talman! Det gäller att förstå. Det intressanta är att Carl Bildt blandas in i debatten. Han är inte här i kammaren och kan inte svara för sig. Det intressanta är utgångspunkterna för när EU och EG bildades. Vi måste gå på grunderna och inte bara vad en och annan politiker på vägen har debatterat och ansett.
Gustav Fridolin säger att det var bra med Kol- och stålunionen. Kanske var Romfördraget 1957 också bra. Något senare har det gått snett. Men var går gränsen för när det går snett? Det är ingen konst att peka på problem inom EU-organisationen eller EG. Det är fortfarande två fördrag att ta hänsyn till. Det finns massor med problem. Hur är det i politiken? Är vi inte i politiken för att lösa problemen? Eller vad ska vi syssla med? Klia varandra på ryggen, eller?
Vi kan diskutera EU:s konstruktion och så vidare. Men att den finns är väl ingen nackdel? Det är ett samarbete för att komma en bit på väg. Gustav Fridolin talade tidigare varmt om lägsta möjliga nivå. Det anknyter väl till subsidiaritetsprincipen. Men han betonade lägsta, inte möjliga! Man måste ha båda de leden med i bilden. Det handlar om ändamålsenligheten, det vill säga att vi ska fungera och lösa gemensamma problem tillsammans. Allt är inte bra i EU. Gustav Fridolin är inte motståndare till internationellt samarbete, men han ger inga som helst bilder av hur detta samarbete skulle kunna vara som ett alternativ till EU-konstruktionen.