Fru talman! Jag tror inte att man ska spekulera för
mycket i hur den amerikanska situationen utvecklar
sig. Det är många som är lite besvikna på Gore- och
Clintonadministrationens hantering av de här frågor-
na, inte minst därför att Gore är en av de ledande
toppolitiker i världen som tidigt såg klimatföränd-
ringarna som ett stort och viktigt politiskt problem.
Det är ju i USA som det är här. Administrationen
har inte den enda makten. Man har haft en besvärlig
situation att hantera i kongressen, och det är trots allt
kongressen som avgör ratificering av utländska avtal.
Det har man naturligtvis varit tvungen att hantera på
något sätt.
Den framtida amerikanska administrationens in-
ställning kommer naturligtvis att vara viktig. Som jag
sade, tror jag att man ska vara försiktig med att spe-
kulera i vad som kommer att hända med utgångs-
punkt i valrörelsen och kanske tillspetsade ställ-
ningstaganden av olika kandidater i valrörelsen. När
den som blir president i USA får sätta sig in i situa-
tionen och har haft sina diskussioner med de tjänste-
män som arbetat med de här frågorna kan det hända,
hoppas jag, att inställningen blir något annorlunda.
Det allra viktigaste kanske är att vi inte ska under-
skatta det faktum att det även i USA sker en föränd-
ring av människors attityd till de här frågorna, med en
ökad medvetenhet om problemen och därmed också
starkare krav på det politiska systemet att ta hotet om
klimatförändringar mer på allvar.
När det nu finns politiker som tycker att det är
svårt och besvärligt att försöka övertyga väljarna om
behovet av höga bränsleskatter, höga bensinskatter
och annat kan det mycket väl vara så att om ett antal
år kommer samma väljare att ställa oss till svars för
att vi inte i tid vidtog tuffare åtgärder på det här om-
rådet.