Fru talman! Det har självfallet funnits klimatför-
ändringar under jordens hela sex miljarder år långa
historia. Växthusgastäcket runt jorden bidrar nu till
att vi har en medeltemperatur på jorden på ungefär
+15 °C. Utan växthusgaser hade vi haft -15 °C. Växt-
husgaserna är på så sätt en förutsättning för livet på
jorden. Sedan industrialismen började har vi ökat
växthusgaskoncentrationen i atmosfären med 35-
40 %. Om man tänker på vilken oerhörd kraft det låg
i växthusgaserna redan tidigare måste man förstås
fundera över vilken kraft som ligger i den här ök-
ningen och den fördröjning som klimateffekterna
bevisligen har. Under de senaste 12-14 åren har 10-
11 varit de varmaste vi uppmätt sedan vi började
mäta genomsnittstemperaturer på jordklotet i mitten
av 1800-talet.
Det vi nu upplever stämmer väldigt väl med kli-
matforskarnas modeller. Det finns inget miljöområde
som varit utsatt för en sådan ingående vetenskaplig
granskning som klimatpolitiken. FN:s internationella
expertpanel om klimatförändringar har 3 000 forskare
jorden runt som hela tiden jobbar för att hitta en ve-
tenskaplig konsensus i den här viktiga frågan. Man
kommer nästa år att lägga fram en rapport, och vi vet
redan att man där skärper sina varningar jämfört med
den förra rapporten.
Men även om vi säger att man nog inte ska ge sig
tusan på att det är så här tycker jag att det faktum att
så många framstående forskare är så eniga i en sådan
här fråga gör att ingen egentligen har den moraliska
rätten att säga: Vi ska inte göra någonting, för jag vet
att det inte sker någon klimatförändring. Alla måste
vara inställda, på grund av försiktighetsprincip och
annat, på att ändå vidta åtgärder, både för att hejda
klimatförändringen och för att se vilken sårbarhet ett
samhälle som t.ex. det svenska har inför de föränd-
ringar som kommer att ske.